Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1854, sida 2

— Du kommer nu att bli ensam, fortfor hon. På ett annat ställe skulle du måhända kunna uthärda det, men här, midt i hafvet... det är icke ett lif för en man, en kristen... Du är van att hafva någon omkring dig, som kan hålla dig sällskap . .. som kan älska dig. När jag icke mer är till... må en annan träda i mitt stalle. — Nej aldrig! afbröt Ropars henne. Hon vinkade honom med handen att tiga. — Var tyst, sade hon mildt, du må tänka så, så länge du ser mig framför dina ögon ... men när man lagt mig i grafven, skall du nog komma att känna hvad som fattas dig. Tro icke att jag förebrår dig det, min stackars vän; jag vill icke taga din lycka med mig i grasven ... Nej, nej... öfverallt der jag är, skall jag känna behof att veta, att ingenting fattas dig. — bDet är nog, Genevieve! mumlade Mathieu, nästan qväsd af sinnesrörelse. — Låt mig tala ut, fortfor hon; jag har ännu en bön till dig ... Då du lägger af sorgen efter mig, Mathieu, ... så lofva mig att tänka på den kära lilla varelsen, som är vårt gemensamma barn, och som skall bli qvar hos dig såsom ett minne, af mig... Sök dig en maka, som kan vara henne i mitt ställe. — Hvad begär du af mig, och hvem skulle