amne alla klasserna igenom, med undantag af de 2:ne nedersta, som äro slutna, och hvilka förestås af 2:ne af de äldre kollegerna. Klasserna i skolan äro här icke så strängt assöndrade från hvarandra och icke heller äro lärarne delade i högre och lägre rangklasser. De veta att de allesamman behöfvas och verka gagneligt, hvar på sin plats, och om någon täflan dem emellan finnes, är det säkert endast den: Hvilken som mest nitiskt skall kunna uppfylla sina så ytterst vigtiga äligganden. Särskilda utskottet för brånvinsfrågans behandling har genom särskilda beslut fastställt följande grunder för den författning för brånvinstillverkning, som utskottet ämnar föreslå: För bränvinstillverkning fordras inga andra vilkor, än för fabriksrörelses utöfning, eller ock att ega eller innehafva skattlagd jord. Från rättigheten till bränvinsbränning skola dock, till följe af deras innehafvande befattningar, uteslutas: Landshöfdingar samt alla de personer inom länsstyrelsen, hvilka innehafva sådana tjenster, att de kunna komma i fråga att uti landshöfdinge-embetets utöfning deltaga, kronofogdar, länsmän, fiskaler och polistjenstemän, domhafvande på landet, borgmästare och andra magistratspersoner i städerna, ecklesiastike embetsoch tjenstemän samt kyrkobetjente, solkskolelärare och justerare af bränvinsredskap, samt i öfrigt alla de embets-och tjenstemän, som till följe af innehafvande befattningar kunna komma att deltaga i beslut om eller kontroll å bränvinstillverkning, så att de hvarken må ega utöfva bränvinsbränning å sina boställen, ej heller å annan jord, vare sig egen eller andras, arrendatorer och brukare af boställen samtinnehafvare af annan sådan kronojord, som ej med stadgad åborätt besittes. De af ofvannämnde embetsoch tjenstemän, hvilka under loppet af 1852 eller 1853 utöfvat bränvinsbränning, vare dock af ofvanberörde stadgande oförhindrade att fortsätta näringen på samma egendom, hyarpå den då idkades, till 1857 års slut. Arrendatorer och brukare af sådan jord, a hvilken bränvin hädanefter ej får tillverkas, skall ej heller betagas den rättighet till bränvinsbränning, som deras lagligen med Kongl. Maj:t och kronan, vederbörande myndigheter eller korporationer ingångna kontrakt dem tillerkanna, för den tid kontrakten omfatta. Brännerierna i riket skola ej till visst antal inskränkas, och ej heller något visst afverkningsbelopp för hela riket bestämmas. Bränvinsbränning får utöfvas under tvenne månader om året, nemligen af större brännerier på hösten från d. 15 Oktober till d. 15 December, och af de mindre under November månad på hösten och under April månad på våren, och skal en månad vara den minsta tid, hvarå någon må ega till bränvinsbränning sig anmäla, med valfrihet inom den bestämda tidrymden. Med undantag af sådana bestämmelser, som må kunna anses nödiga till förekommande af underslef, skola några föreskrifter angående storleken och beskaffenheten af redskapen i större brännerier icke meddelas. Pannerymden för enkel redskap, drifven omedelbarligen med eld, skall vara minst 12, högst 20 kannor, samt för med eld drifven enkel redskap med mäskvärmare högst 15 kannor, kokrummet alltid inberäknadt. Med enkel redskap förstås en sådan, som består af en panna för mäskens kokning, af en till pannan hörande så kallad hatt och afkylningsredskap för den uppkommande spritångans afkylande. Pannan får ega hvad form som helst. Hatten, inberäknadt löst eller lastsittande rör, som sammanbinder pannan med afkylningsredskapen eller mäskvärmaren, får icke innehålla mer än 3 af pannans rymd, och må lösa halsar ej för bränvinspannans förening med hatten användas. Pannan skall drifvas genom eldens verkan omedelbart på densamma. Uti mäskvärmaren eller annorstädes får ej lankrum inrättas, ej eller få spritångorne, sedan de utgått från hattröret, ledes i uppåt gående riktning. Rektifikations-apparat till klarning eller så kallad rektifikation får ej finnas, utan måste afrinningen, för att blifva bränvin, omkokas i samma panna. I afseende på mäskvärmarens konstruktion skola i öfrigt de i nu gällande förordning befintliga föreskrifter väsendligen bibehållas, med de tillägg utskottet vid ytterligare pröfning kan finna nödiga. Den minsta tillverkning i dygnet, hvartill någon må äga för större bränneri sig anmäla, är 300 kannor och den högsta 1000 kannor. Till grund för beskattning af de större brännerierna skall antagas måtning af det tillverkade bränvinet; hvaremot grunden för de mindre bränneriernas beskattning blir deras afverkningsförmåga. Och skall den enkla redskapen, utan mäskvärmare, anses ofverka 3 af pannans rymd i dygnet. Mäskvärmare, som vid enkel redskap får begagnas, anses öka afverkningsförmågan 333 procent. All tillverkning, vare sig i större eller mindre bränneri, skall bära lika skatt, och skall denna utgå med 16 sk. bko för kannan samt erläggas i förskott för 14