Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1854, sida 2

Något om, huru den engelska demokratien uppfostras. (Forts. fr. N:o 47.) Nästa gång, en Onsdag, följde jag med m:r Ellis till den judiska friskolan i Bell-Lane. Det blir sedermera tillfälle till en närmare beskrifning af qvarteret omkring Bell-Lane, och jag vill här endast anmärka, att efter hvad jag kunnat skönja, bär det priset bland alla Londons snuskiga distrikter. Skolan kan icke sättas i jemnbredd med en ragged-school; ty i trotts af all den fattigdom och uselhet, hvari tusentals af Londons judar lefva, är familjebandet sällan slitet, oäkta och öfvergifna barn finner man sällan och om äfven en mängd barn söker lifsuppehället på gatan, så hafva de dock ett hem, hvars religiösa ceremonier väl icke förmå att höja deras ande, men afhålla dem från åtskilliga laster. Huru fattigt, rått och vildt detta hem för öfrigt ofta är, syntes tydligt af barnens ansigten, af det äkta londonska proletariat-uttrycket, af den sachsiska brutaliteten, som på ett besynnerligt sätt var blandad med de österländska dragen. M:r Ellis hade denna dag en liten räkning att uppgöra med sin klass (gossar på 10—12 år) i anledning deraf att oordningar föresallit söregående timme. Han höll ett kort tal, hvari man väl redan efter deu korta bekantskapen med mannen, hvarken kan förmoda en sliskig barnslighet eller en sträng tuktomästare; han talade till dem såsom en man till förståndiga menniskor. Han sade till dessa fattigskolebarn, att han hade en obehaglig sak att omtala; han ansåg dem hafva begått ett fel och måste bedja dem sjelfva undersöka och bedöma det; nu hade ju en hel vecka förflutit, och under tiden hade väl sinnena lugnat sig; han hoppades att de sjelfve kunde inse att de felat, dels mot en lärare, som hade anspråk på aktning och uppmärksamhet, dels mot en man, som de sjelfva inbjudit; ty då han kommit öfverens med skolans bestyrelse om att gifva undervisning här, hade han dock icke velat komma, förrän saken blifvit föredragen för eleverne och de sjelfve meddelat honom sin önskan att höra hans föredrag. — Efter några ögonblicks tystnad