Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1854, sida 1

låtelse skall komma mig tillgodo känner jag mig lugn. En solstråle, som föll in genom rullgardinerhos Gud. Nu na, kastade sitt skimmer ända fram till hennes säng; hon vände sig mot den. — Der är dagen, fortfor hon; jag hoppades icke att få se den mer — Gud har förunnat mig ett litet uppskof! Han har velat skänka mig den sista glädje, jag väntade här på jorden — du skall säkert också icke neka mig den, Mathieu ? — Tala, Genevieve, svarade denne; Jag skall göra allt som står i mensklig somåga. Hon fattade hans hand och blickade på honom. — Du har ju sagt mig, att Dorot kunde se och förstå dina signaler? sade Genevieve. — Det är så. — Jag ber dig då, Mathieu, vid all den godhet du bevisat mig, att genast underrätta honom om, att han skall föra Francine ut på terassen derborta på ön ... Då hon är der, tar du mig på dina armar och bär mig bort till den stora klippan, och om Gud har barmhertighet med mig, skall jag ännu ha tillråckligt lif qvar för att se mitt barn för sista gången och sända henne en hjertlig kyss. — Det skall ske såsom du önskar, GeneviCve, sade Mathieu, som smittad af den döendes förutsägelse, uppgifvit allt hopp och icke