Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1854, sida 2

Jemförelsevis kort, enär arbetet samtidigt pågår vid flere serskildte verkstäder, änskönt aftalet träffas blott med en person, hvilken derefter från de andre förskaffar sig de machindelar, han ej sjelf förfärdigar. Derjemte och då man vet sig hafva att skaffa med en redbar entreprenör, eger man full garanti att det beställda arbetet inom bestämd tid åstadkommes, emedan man känner, att om äfven någon olyckshändelse eller annat ofall, skulle drabba en eller flere af de verkstäder, derå arbetet bedrifves, de machindelar, som derisrån varit påräknade, kunna erhållas från flere andre verkstäder. Vid beställning deremot hos en fabrikant, som ensam skall åstadkomma hela arbetet och hvilken icke har någon medtäflare i sitt yrke, måste man alltid riskera, att hvarje ofall som kan inträffa med ägaren, verkstaden, eller dess arbetare, orsakar fördröjande af det beställda arbetet, eller till och med dess uteblifvande, under det att emellertid kostnader å företaget blifvit gjorde. som förblifva ofruktbara och den könjunktur går förbi, hvaraf man hoppats skörda företagets vinst. Tages dertill i betraktande, att vid beställningar från England man alltid kan påräkna att komma i åtnjutande af sednaste uppfinningar och förbättringar, hvilka deremot vid tillverkning inom landet först efter en viss tidrymd blifva använde, så bör det ej väcka förundran, att den som förehar en större fabriksanläggning, beställer sitt machineri från England, under det herr Malcalms verkstad saknar sysselsätttning. Denna sednare för hr Malcalms rätt beklagliga omständighet torde således ej böra tillskrifvas prisskillnaden emellan det af honom försärdigade och utländskt machineri, utan snarare att reqvirenten ej har tillläcklige garantier att han inom beräknad tid får det machineri han påräknar och till lika god beskaffenhet som det utländska. I denna åsigt hafva fullmägtige blifvit styrkte då de, i följd af de utaf hr Malcalm åberopade exempel, huru hans arbete blifvit asidosatt för utländsk tillverk ning, gjort sig närmare underrättade om utgången af de åberopade undernandlingarne mellan honom och Sjuntorps sahriks-intressenter. Fullmägtige hafva dervid sörnummit, att oaktadt prisskillnaden mellan svenskt och engelskt machineri varit större än den i hr Chr. Arfwidssons bref den 14 Aug. 1852 upptagne kalkyl gifver vid handen, enär i de der beräknade omkostnader för det sednare slaget varit inräknad 5 proe:s tull, sagde prisskillnad ej på sätt hr Malcalm antyder, utgjort något hinder för öfverenskommelsen, hvilken deremot, sedan prisen till öm-esidig belåtenhet blifvit aftalade, strandat mot hr Malcalms oförmåga att ställa lofvad säkerhet för de förskotter till större delen af tillverkningsbeloppet, han sig betingat. Orsaken hvarsöre icke heller machinerier till Anderstorps fabrik blifvit hos hr Malcalm beställde, hafva fullmägtige grundade skäl antaga varit att egarne dertill ej haft förtroende för hr Malcalms machineri-tillverkningFullmägtige, som ej äro i tillfälle granska öfrige af hr Malcalm anförde exempel, undgå derföre att öfver desamma sig yttra, men kunna ej undertrycka det omdöme, att hr Malcalms derpå grundade skildring af omöjligheten för mechaniska verkstäder att konkurrera med utländningen, ej måtte vara med sanningen öfverensstämmande, då man daxligen ser ett annat förhållande ådagalagut. Orimligheten af hr Malcalms kalkyler visas just af de samma, ty om saken deri vore rått framställd, skulle icke allenast machinsabrikanterne här i riket oafbrutet arbeta med sörlust, under det man känner en helt annan utgång af deras verksamhet, utan deras och hr Malcalms ofärd skulle icke ens kunna förebyggas genom de nu föreslagne höga skyddstullarne, hvilka, enligt nämnde kalkyler ej skulle blif va tillräcklige att hindra dem, som af machiner hafva behof, att med fördel reqvirera desamma från engelska fabrikerne. Under de sednare åren har till stor allmän fördel och väsentligt gagn för en myckenhet arbetsbehöfvande, fabrikindustrien anmärkningsvärdt utvidgats. Det lärer ej vara höglofl. kgl. kollegium obekant huru så väl å denna ort som annorstädes i riket betydliga fabriks-anläggningar skett, grundade på användande af machiner. — Med säkerhet kan man antaga, att om ägarne till desse verk, i följd af tvängs-åtgärder, skulle varit hindrade att införskrifva machiner från utlandet, deras anläggningar ej blifvit verkställde, ty högst få hafva de varit, som velat eller kunnat underkasta sig den tidsutdrägt och den risk, hvarmed beställning inom landet varit förenad, och en stor del af machineriet till desse fabriker har icke ens i landet kunnat åstadkommas. Den visa och statsekonomiska föreskrift i tulltaxan, som tillåter införande tullfritt af machiner till nya fabriker, grundas på den sanning, att lättad tillgång till erhållande af machiner och redskap är det första och oeftergifligaste vitlkoret för all sabriksindustri, som numera derförutan är omöjlig. Denna föreskrift hafva vi äfven att tacka för den större utveckling fabriksindustrien i vårt land fått. Da det nu ifragasattes att uppoffra denna välvörande lagstiftning och genom nya band och svårigheter verka hämmande mot all betydligare fabriksindustri, endast för att söka nppmuntra en jemtörelsevis ringa del af machintillverkningen, eller uppehålla en enskild sjunkande iurätining, kunna fullmägtige således ej annat än på det ifrigaste afstyrka allt sådant bifall till Norrköpings fabriksförenings förslag, att det nu gällande undantag för infö ande af machiner till fabriker, tullfritt eller mot 5 procents tull, skulle upphöra. Alt machintillverkarne i vissa delar hafva svårt att konkurera med utlandningen måste fullmägtige likväl medgifva, och undanrödjandet, så vidt ske kan, af desse svårigheter är i hög grad önskligt. Sädant bör likväl, enligt sullmägtiges åsigt, ingalunda åstadkommas genom att göra de utländska tillverkningarne dyrare, utan dymedelst att de inhemska göras billigare. Den enda lämpliga utväg dertill vore att machintillverkare finge tullfritt i landet införa de metaller, som vid deras fabriker erfordras och kunna användas, hvadan fullmägtige ödmjukl. anhålla, att höglofl. kgl. kollegium ville hos Kgl. Maj:t förorda ett slikt medgifvande, till förmån för machintillverkarne. Slutligen få fullmägtige jemväl i ödmjukhet anhålla, att höglofl. kgl. kollegium, vid insändande af dess underdåniga utlåtande öfver Norrköpings fabriksförenings