Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1854, sida 2

tan att blisva hörd utifrån. Dorot hade lyckligtvis de gamle soldaternas lätta sömn; han vaknade vid den första bultningen och kom fram till fönstret. — ÖOppnal! sade Mathieu till honom med dämpad röst. — Ropars! utbrast sergeanten studsande. — ÄÅIala sakta! och skynda dig, fortfor Ma thieu, det gäller vår räddning! Dorot skyndade ned, fråndrog regeln och insläppte dem. Mathieu stannade straxt vid dörren och drog barnet intill sig. — Åud bevare oss! hvarifrån kommer du, Ropars ? frågade sergeanten. — -Som du ser, svarade Mathieu, 4kyj ha nyss uppstigit ur hafvet, genom hvilket vi gått för att komma hit öfver Dorot trädde ett steg tillbaka med ett utrop af förvåning. — Är det sannt? utbrast han; 4 herrans namn, hvad har då händt, som så kunnat förmå er att våga era lif? — Det har händt, svarade Mathieu, att Josepha i morse dött af smittan. — Hvad säger du? (Forts.)