Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1854, sida 2

—— ——LTAA —: — ::::::srda rätta namn. — Läkaren syntes besinna sig på hvad han skulle svara. i — 0, jag är viss derpå! utbrast hon, stärkt i sin misstanke just genom denna tvekan. Vår försigtighet har alltså icke varit till någon nytta. Sjukdomen har ändå kommit... allt är förbil Hon hade sjunkit ned på stenbänken utanför porten och betackt ansigtet med sitt forkläde. — Läkaren sökte lugna henne med obestämda försäkringar; men det var tydligt, att han icke sjelf trodde på något lyckligt resultat af sina bemödanden. — Ofvervunnen af smittans obarmhertiga makt fortfor han att bekämpa den, utan hopp och endast af pligtkänsla, alldeles som de uppoffrade soldater, som i tysthet och blott för fanans ära försvara en uppgifven plats. Då han såg, att hans ord, långt ifrån att lugna Genevieves smärta, snarare syntes fördubbla den, vände han sig til hennes man, för hvilken han i största korthet upprepade sina anordningar med afseende på det sjuka barnet, hvarefter han återvände till karantänsanstalten. Ropars blef några ögonblick qvarstående på samma plats med korslagda armar och sänkt hufvud; men Genevitves tilltagande snystningar förmådde honom snart att slå upp ögonen. en