vums ef Uv tCisKalats SJCUIISKTIIYLO:nnet Kunde oDectraktas såsom ett offer på sosterlandets altare. — Adelr skulle genom den föreslagna representationsförändriu. gen komma i en stallning, som liknar den prestestån. det nu intager: men månne den ställning presteståndet i närvarande stund intager till nationen och de sympatier det har att paräksa kunna anses vara i något hänscende afundsvarda: bet finnes blott en, åt hvilken adeln kan med rätta öfverlemna sin politiska sjelfskrifvenhet; denne ene är nationen, af hvilken adeln mottagit densamma. Lalaren fruktar ej ett sådant öfverlemnande, emedan han är fullt öfvertygad att adeln alltid skall vinna det politiska inflytande som den förtjenar. — Om, såsom alla tecken synas häntyda uppå, adelns rol såsom politisk privilegierad korporation nalkas sitt slut, så bör adeln sörja för att den slutar på ett sätt, som är värdigt densa oma och att den får på sin graf ett skönare, bättre och varaktigare monument än detta förslag, hvars antagande skulle vara ett ganska snöpligt slut. Den bör sörja för att den nuvarande representationsförförfattningen aflöses af en annan, som, om den ock icke uppfyller alla fordringar, dock innebär verkliga frön till förbättring och framåtskridande. Hr Flach ogillade förslaget, emedan ståndsförfattningen vore i detsamma bibehållen, men ännu mera förvirrad än förut. Talaren erinrade sig, huru skarpt grefve Lagerbjelke 1851 anföll det kongl. representationssörslaget och särskildt valbestämmelserna, ehuru han då segerrikt vederlades af en af Konungens råd gifvare, och tal. hade derföre näppeligen föreställt sig, att han såsom ordförande i konstitutionsutskottet skulle velat framlägga ett förslag, der icke alla detaljbestämmelser voro väl och omsorgsfullt utarbetade. — Frih. Stjernstedt förordade förslaget såsom det enda praktiskt utförbara. — Frin. Raab, C., ansåg ståndsidåen vara en lemning från medeltiden, som icke pas sade in med den närvarande tidens fordringar; intelligens och formögenhet äro nu de grundvalar, på hvilka en representationsförändring mäste byggas. — Hr Bildt försvarade förslaget och utvecklade dess företräden framför det närvarande representationssättet. — Hr v. Hartman sdorsf ogillade förslaget, såsom halft, principlöst och ett fafängt försök att göra alla till vilJes: klandrade att embetsmännen bhfvit uteslutna, att valen skola ske distriktvis, hvarigenom Riddarhuset kan bli demokratiskt och omstörtande, samt ansåg att ståndets skyldighet att underhålla de valda representanterna skulle bli alltför kostsam. — Frin. Cederström, R., förordade förslaget på det varmaste. — Hr Leyonanckar afstyrkte detsamma. — Frih. Lagerfelt och hr Prytz talade till dess försvar. — Hr Estenberg ansåg bördsrättens upphäfvande stridande mot Guds vilja och sörsyn. — Hr Tornåärhjelm ansåg en reform af nöden, ty hvad är nu vunnet vid hvarje riksdags slut? Nagra anslag äro beviljade, men för landets framåtskridande är vanligen föga vunnet. Nu vore rätia tiden att gå in på en förändring, då allt är lugnt och inga påtryckningar tvinga till koncessioner. — Hr Brakel visade förslagets företräden och trodde att en dag skulle komma, då man önskade rifva det ur sin graf. — Grefve Liljencrantz ansåg tidsförhållandena mana till förslagets antagande. — Hr v. Hartmansdorff fästade sig ännu en gäng vid ämbetsmännens uteslutande; — i borgareständet kunde idel ämbetsmän bli valde, men utan kongl. fullmakt. I Bondeståndet skulle balfberrar, länsmän, underofficerare m. m. bli tongifvande; konungen skulle förlora rättigheten att tillsätta Bondeståndets sekreterare m. m. — Grefve 6 Lagerbjelke försvarade i ett längre anförande de anmårkniugar, som blifvit gjorda mot förslaget; framstallde det såsom det enda praktiska medlet att små ningom nalkas det absolut rätta, m. m. Förslaget försvarades derester al frin. Ugglas, grefve E. Sparre, hr Bergenetråle, grefve Mörner, Carl, hr Fåhreus, srih:ne Palmstjerna, Rauab, 4. C. (som äfven uppläste eti tillstyrkande skrifdigt anförande frän br B. Rosenblad, hvilken af sjukdom hindrats att iufinna sig) och Akerhjelm, C., brr Åkerman och Munnerskantz, grefvarne von Piaten och Gyldenstolpe, A., srin:ne Sprengtporten och Cederström, R.; men be striddes af hr Bjornstjerna, O., grefvarne Kalling, Pehr (som, i fall Adeln skulle upphafva sin nu egan de sjelsskrifvennet, på förhand protesterade mot giluirbeten af ett sådant beslut). Moörner, Aug., af Ugglas, frih. Creutz hrr Cederschiold och Carlheim-Gyllonaköld. Vid voteringen förkastades, såsom kändt är, förslaget med 168 nej mot 107 ja. Efter voteringens slut, vid sjelfva midnattsoch spöktimman, reste sig hr Printzenskold den äldre, och uttalade med dof och graslik rost sin tillfredsställelse deröfver att förslaget hade gått till de döda, och ställ de derefter en förmaning till konstitutionsutskottet, att sedan nu tre förslag till förändrad representation blifvit förkastade, utskottet matte lära sig inse att en representationsförändring i vårt land är en omöjlighet och ingen reform af vår nuvarande forträffliga ståndsförfattning behöflig! I stället ville hr Printzensköld anvisa utskottet en annan del af grundlagen sasom ett passande fält för dess reformatoriska verksamhet, nem ligen tryckfrihetslagen; der vore förändringar af högsta nöd påkallade. Har afbröts talaren af landtmarskalken, som erinrade derom att förslag om förändringar i grundlagen icke finge väckas i stånden. Osktadt denna tillrättavisning fortfor hr Printzensköld au vilja gif: va konstitutionsutskottet Ågoda råd, men erhöll intet understöd, utan blef på det skarpaste tillrättavisad af br Mannerskantz, frih. Palmstjerna, frih. Tersmeden, grefve Gyldenstolpe, grefve Lagerbjelke och grefve af Ugglas, hvilka visade det olagliga i hr Printzenskölds motion; ty som motion måste hans underliga anförande betraktas, om meningen verkligen vore att det skulle komma konstitutionsutskottet tillhanda. Grefve Lagerbjelke föreslog, att hela denna sak skulle ur protokollet utgå, såsom föga hedrande för ständet: grefve af Ugglas deremot menade, att om deri låge något mindre hedrande, så drabbade detta uteslutande frågans upphofsman, men icke ståndet, då ingen enda hade understödt förslaget, utan detsamma rönt allmänt ogillande. Man stannade ock dervid att hr Printzenskölds fromma önskningar, utan att föranleda någon åtgärd, skulle för hans räkning i protokollet qvarstå, tillika med den deraf framkallade diskussionen. Vi skola i morgon fortsätta refernatet för frågang he