Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1854, sida 1

c—e — SEE FAT I sanning, så fortsar anförde israelit,hade kristen domen i alla tider varit det, hvarför hans bekännar utgifva honom, en allmännelig kärlekens religion, til och med emot dem, som icke dela bekännelsen deraf en religion för broderskap mellan alla menniskor, til och med, som icke höra dertill; hade han aldrig utof vat orättvisa, aldrig utsått hat och tvedrägt, hvarkei under söndringar inom sig sjelf eller mot anvorlund: troende; i sanning, då hade han redan för långt tillba ka blifvit menniskornas allmänna religion. Så tänke jag; så tänka jemte mig tusentals af mina trosförvand ter, hvilka måste reservera sig mot kristendomen, min dre i egenskap af Judar än i egenskap at mennisko öfverhufvud.4 Så tänker äfven jag. Kristna religio nen är en kärlekens religion, ej hatets, afundens oc förföljelsens. Men, invänder man: från stats rättslig synpunkt betraktadt måste det väl tillhöra hvarje sta och styrelse, att förekomma obehöriga intrång i landet: borgerliga och religiösa ordningar. Utan tvifvel är den na rättighet obestridlig, blott man värdigas göra sij redo för hvad obehörigt intrång vill säga och icke öf verlemnar åt fördomarna att bestämma detta. Vore staternas politik en tillämpning af kristendo men i dess gudomliga anda; så skulle det utan tvifve vara annorlunda bestäldt med mensklighetens dyra oc stora intressen. Med anledning häraf måste jag för principen i des: hela sanna omfattning — i rättvisans namn — sfordrför Judarne fullkomlig emancipation — alla medbor gerliga rättigheter, förutan dem, hvilka angå våra kyrk liga törhållanden, mot förbindelse af alla medborgerli ga pligter. Likväl och alldenstund ingen af motiona rerne till denna vidd härom gjort framställning, mer hr Werns motion sig närmast härtill ansluter, så få jag, för min del, yrka densammas antagande. — — — —