Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1854, sida 1

— — Enligt löste meddela vi i dag: Frih. OC. 4. kaabs reservation i fråga om utvidgade rättigheter åt Mosaiska trosbekännare. Den lyder sålunda: sUtskottets behandling af ifrågavarande motioner väcker den största uppmärksamhet. Utskottet har betraktat frågan från religiös och statsekonomisk synpunkt, hvarifrån utskottet argumenterar sig till sitt utlåtande. Men hvilken ensidig och intolerant, theoretisk och praktisk sanning saknande, argumentation! sUtskottet anser det både i religiöst och ekonomiskt hänseede betänkligt, att bevilja judarne de vid sträcktare rättigheter, som motionerne ådysta. Att låta Judarne obehindradt busätta sig öfverallt i Sveriges stä der och på landet, samt derstädes fritt köpa och förvärfva fast egendom skulle efter utskottet: tanke, sätta dem i beröring med svenska folket, hvilket först och främst i religiöst hänseende skulle åstadkomma stora olägen heter och vador Kc. Kc. Fördomarne äro den klippa, mot hvilken civxilisationens, religionens och mensklighetens högt uttalade fordringar under serier af år fåfängt stormlopa. Ifördomarnes drägt kläder man så villigt de vigligaste intressen. Men tidens magt är stor; genom ruttnade fördomar skola ljusare tiders blommor spira upp och stundande tiders anda skall lösa fördomarnes bojor. Så äfven i ifrågavarande sak. Hvarifrån har väl utskottet hemtat sin erfarenhet? I hvilket civiliseradt land qvarstår en lagstiftning i denna af utskottet uttryckta anda? Hvar, förutan den svenska, finnes en civiliserad nation med denna osordragsamhet i religiös och borgerlig lagstiftning? . I Frankrike blefvo judarne emanciperade vid 1789 års revolution och i dessa rättigheter stadfästade 1830; åtnjuta samma medhorgerliga rättigheter som landets 10. barn, bekläda till och med de högsta värdigheI Holland äro judarne emanciperade, och detta så fullt, att de till och med kunna blifva deputerade, samt erhålla säte och stämma i konungens statsråd. I N. Amerikas fristater full emancipation. I England medborgerliga rättigheter. I Belgien lika borgerliga rättigheter med landets eget folk. I Polen trosfrihet och beskydd, och i Tyskland mer och mindre medborgerlig rätt i de olika staterna. I Norge fullständig emancipation och i Danmark ega judar ingå i armåen, förvärfva fast egendom och alla slags handtverk eller fullständiga medborgerliga rättigheter. I beröring med svenska folket hafva judarne de facto länge varit både i städer och på landet. Efter sednaste Polska revolution gästade många Judar landet, hvilka genom handel sökte utkomst, utan att jag deraf försporde ringaste klagan eller ovilja bland folket. Har man afbört från de städer, hvarest Judarne äro i Sverige bosatta, att de hafva gått folkets rättigheter för nära, att de hafva tillegnat sig industrien eller vissa delar deraf till något förfång för Svenske män, eller att de genom lära och lefverne åstadkomit allmän förargelse? Nej! och ändå skulle denna erfarenhet icke tillräckligt tala till deras fördel. Man har sagt att judarne äro dåliga medborgare, att de icke ega patriotism, kärlek för det land, der de blifvit nationaliserade och såsom medborgare upptagne; men historien jäfvar detta vittnesbörd. I Frankrike, under Napoleons tid, stridde judarne allmant under hans sanur, och i Tyskland under befrielsekriget 1813 och 1815 skyndade många judar till de srivilliges leder. Så i Holland, hvarest derjemte deras gifmildhet emot kristna fattige mycket lofordas. Exempel på den anda af samhällslif, hvaraf äfven de fattas, då de ställas i likhet med andra medborgare, kunna hemtas från Preussen, m. fl. läuder. Efter ut; sardandet af 1812 års lag om tillåtelse for judarne att bedrifva åkerbruk och handtverk, hafva desse tll största delen egnat sig häråt, likasom från Baijern, der judarne 1813 erhollo näringsfrihet, inhemtas, efter embetsberättelse af år 1828 om de talrika judar i öfre Main-kretsen, att hela ungdomen af mankönet, med I I I endast några få undantag, sysselsatte sig med konster, vetenskaper, handel och åkerbruk. För 7 år sedan (1821), heter det i derattelsen, räknades i samma krets 300 Israelitiska lärgossar samt öfver 50 gesäller af slagtare, klädesvafvare. skräddare, strumpväfvare m. fl. Före detta edikts utgifvande lefde alla judar i denna !