Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1854, sida 1

KARNNIINS-TIENSTEIHÄNNEHN. öfoersåttning. (Forts. fr. N:o 42.) I detta ögonblick togo tvenne af bärarne den döde och trädde fram till grafven, som var bestämd att mottaga honom. — De voro blott skiljda från barnen af några få buskar. — Vid det de med sin börda vidrörde grafvens bradd, lyftade en vindfläkt ett af täckelsets hörnen: ett gulblekt hufvud syntes i halfdunklet och Josepha utstötte ett qväfdt skri. Fallet af liket i grafven gjorde, att detta ej hördes; men denna enda blick hade varit tillräcklig. Barnet hade trott sig igenkänna herr Gabriel. Hon vände sig bort med obeskriflig ångest. — Det var första gången som döden mött hennes blick, och den uppenbarade sig för henne i en skepnad, som uppfyllde henne med smärta och fasa. Hon tryckte Francine hårdt intill sig och började darra i alla leder. Ljudet af jorden och stenarne, som nedföllo i grafven, syntes förlama henne, — Först se