Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1854, sida 1

gingo utomkring den tätt beväxta platsen, der de båda systrarne dolt sig, och stannade, sägande: Här är det! Francine hade i sin förskräckelse gömt ansiglet i Josephas knä; men denna, som var modigare, sköt försigtigt grenarne åt sidan och upptäckte nu en graf, som på förhand var gräfd i den sandiga marken. Sjukvaktarne hade lagt liket, som var omhöljdt af ett groft linne, ned på marken; de sramtogo en säck, som var gömd i en al klippremnorna, och hällde dess innehåll ned i grasven. — Det hvita stoft, som hvirflade i luften som en sky, förde en qväfvande kalklukt ända fram till barnen. — Man utbredde kalken omsorgsfullt på bottnen af grafven, så att den bildade en ordentlig bädd för liket, och derpå öfveröste man det med sjövatten. Alla dessa förberedelser hade försiggått under en dyster tystnad; man hörde blott ljudet af spaden, som stöttes mot den steniga grunden och det enformiga mumlet af böljorna, som aftonvinden förde in till ön. Josepha fortfor att betrakta detta uppträde med framsträckt hufvud, med vildt uppspärrade ögon och med hjertat sammandraget af en smärtsam känsla. (Forts.)