Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1854, sida 2

Zeit. med stora anspråk på tillförlitlighet försäkrar, innehålla följande fordringar. Före begy nandet af alla underhandlingar återställes tillståndet före kriget; Ryssland har att inom 20 dagar utrymma Donarfu-stendömena, hvaremot de vestra makterna då å sin sida äfvenledes uppgifva den af dem i besittning tagna panten och draga sina flottor tillbaka ur svarta hafvet. Sedan dessa vilkor äro uppfyllda, är det Ryssland obetaget att inleda omedelbara underhandlingar med Turkiet, med det förbehåll likväl att resultatet af dessa underhandlingar underställes de vestra makterna till stadfästelse. Detta ultimatum asfsändes d. 29 Januari från Paris, så att man med nästa utländska post skulle kunna få veta hvad svar som derå bekommits. Det är detta svar man först afvaktar, innan man vill sända några hjelptrupper till Tnrkiet. Det berättas dock, att i en den 8 uti Tuilerierna hållen ministerkonselj desinitifst beslutats att afsända dessa trupper. Äfven berättas att på franska jernbanorna platSar redan äro abonnerade för den engelska militär, som skall utgöra en del al expeditionskorpsen och hvilken tar vägen midt genom Frankrike till Marseille. — Wiener-tidningen C. Z. C. bekräftar delvis uppgifterna i Nat. I Zeitungs korrespondens från Brussel, i det den berättar, att, enligt en från London anländ I enskild telegrafdepesch af d. 8, Frankrike och England samfält adresserat en uppmaning till Ryssland att utrymma Donaufurstendömena och anhållit om svar inom 20 dagar. Samma Wienerblad förmäler, att diplomatkonferensen d. 6 haft en sammankomst för att taga i öfvervägande de af Orlosl föreslagna grundvalerna för nya fredsunderhandlingar. Franska och engelska sändebuden hafva inhemtat instruktioner från sina regeringar. Orloffska projektet betecknades från England d. 8 såsom olämpligt. Det synes som om det påståendet, att det nu är England som vill kriget för att få sörstöra ryska flottan, under det Frankrike visar mera fredliga tänkesätt, endast drifves i den beräkning att utså ett frö till tvedrägt emellan de begge vestra makterna. Att de begge tyska makterna beslutat att iakttaga den strängaste neutralitet bestyrkes af alla omständigheter. Vid genomläsningen af de nu i engelska och franska tidningarne offentliggjorda officiella handlingarne i turkiska saken kan man icke annat än ömka sig öfver den underlägsna rol, som Europas statsmän och diplomater samt och synnerligen deri spela vid sidan af de ryska. De enda, utom dessa, som kunna ingifva någon aktning, äro engelske öfversten Rose (som först kallade engelska flottan till Dardanellerna) och Louis Napoleon. Woanderer meddelar följande närmare underrättelser rörande den i Turkiet upptäcka sammansvärjningen, hvilken utgör en af dagens vigtigaste tilldragelser, enär den lägger i dagen Rysslands hemliga stämplingar bland den grekisk-kristna befolkningen. Den häktade grekiske presten Athanasios från Widdin var ledaren af komplotten; hans täta resor i Serbien, Bulgarien och Turkiets grekiska provinser hade väckt turkiska polisens misstankar emot honom, som styrktes af från annat håll erhållna upptysningar. De hos honom vid hans häktning funna papper och den på dessa grundade undersökning, som omfattar öfver 40 arresterade personer, lemna inga tvifvel öfriga, att de från Ryssland utgångna planerna åsyftade en uppresning af den grekisk-kristna besolkningen. Vapen och krigsförråd hafva funnits hos de arresterade och det har vid ransakningen utrönts, att sammansvärjningen hade sina rötter i Serbien, Bulgarien och Konstantinopel och stod i beröring med det grekiska sällskapet Hetdria. Den arresterade f. d. ryske officeren baron Ölsner var ett Äthanasii