Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1854, sida 2

2. För personer, som bo inne i landet, ar gula sebern endast en sjukdom lik tusende andra, som de blott kanna till namnet. Familjeberättelser kunna lika litet som personliga minnen sätta någon sorg eller fruktan i förbindelse darmed; men för kustboarne ljuder detta ord som en dödsklocka. bet erinrar icke endast om en förestående fara, utan äfven om äldre eller nyligen inträffade dödsfall. — Der, hvarest hvarje familj har en eller annan af sina älskade i fjerran länder, känner man alltförväl detta förskräckliga onda, och man vet huru många det gjort till enkor eller faderlösa. Det är, jemte oväder och skär, en af de fruktansvardaste siender. När detta ord nan nes, gör det samma verkan som stormens tjut eller branningens thordön; då man hör det, ser man på hvarandra och tänker på de frånvarande — ifall man icke tänker på de döde. Vid detta tillfälle tänkte Ropars dock isynnerhet på de närvarande. — Han hade också mer än alla andra skäl att känna sig skakad.