Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1854, sida 2

hans blick hade ett uttryck, som förvånade Genevieve; men vid den första fråga hon gjorde honom, afbröt han henne, sör att göra sig underrattad om hvarest Josepha och Francine besunne sig. — Ser du dem icke? svarade hon och pekade på de båda små flickorna, som, suckande och med fuktiga ögon, sutto borta i vrån. Trodde du kanske att de seglat bort med kusinen? — Gud gifve de så gjordt! mumlade Mathieu ängsligt och så tyst, att barnen icke kunde höra honom. Genevieve såg förvånad på honom. — Hvarför det ? frågade hon. Hvad har händt? För himlens skuld, tala, Mathieu? Hvad är det 2 — Så hör dål svarade Mathieu, det är ... det är så, att döden är här på ön. — Hvad säger du? — Hvad jag sett med mina egna ögon, stackars hustru! Slupen från Thetis har nyligen landsatt sjukvaktare och läkare tillikamed åtta sjuka, hvaraf icke en enda någonsin kommer att återse fasta landet. — .Min gud! hvad ha de då för sjukdom? — Gula febern!