Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1854, sida 3

Denna gudstjenst slutades helt stilla, såsom den bi gynt. Broderna och systrarne buro bort sina bänka såsom de burit fram dem, och gingo sedan ur salet hvar på sin sida. Men jag hade beslutat att lär känna något mera af denna sekt och dess menin Jag uppsökte derföre eti par af församlingens föreståt dare, sade dem min önskan, och bad att få återkon ma och samtala med dem. De samtyckte vanligt, oc bådo mig att genast stanna qvar och blifva deras gä öfver middagen och morgondagen. Det kunde jag ick ty jag väntade mina unga vänner Lowells; men på e termiddagen, sedan Springs och jag ätit middag vi Libanons brunn, återvände vi tillsammans till shäket byn. Der rådde nu djup stillhet. Alla främlingar vor borta; och de glada, gula husen, lågo ensliga på sin gröna, sollysta höjder. Vi blefvo emottagna af tvenne systrar, hvilka förd oss upp i ett rum, der tvenne äldre män och två dit qvinnor, samt ett par unga flickor voro tillstädes. D sednares kinder blommade, som rosor under de hvi blåstärkta linonshufvorna, och jag såg nu att shäker samfundet icke sände sina vackraste medlemmar dansen. De äldre qvinnorna och männen voro Elder (äldsta), såsom de här kallas, och föreståndare af få miljen, som vi befunno oss uti. Församlingen vi NevLibanon är nemligen delad i tvenne familjer, Nort family och South samily. Hvar familj har sina säl skilta hus, föreståndare och hushålning. Jag framställde till de äldsta mina frågor, men de blef mig snart klart att de föga kunde besvara den En af männerna var en rik man, oeh hade lemnat si hustru och sin familj, för att sluta sig till shäker samfundet, till hvilket han äfven skänkt en del af si förmögenhet. Sednare hade en af hans döttrar följ honom (en af de täcka unga flickorna, nu närvarande Han var en äldre, starkt byggd man, med ett godt ut seende och ett ansigte, som antydde starkare känsl än tankekraft. Den andra äldste hade ett ädelt asce tiskt och patriarkaliskt utseende. Båda hade ej myc ket att säga. Qviunorna syntes milda, men inskränk ta. De hade sökt och funnit en hamn mot lifvet stormar. Annat ville de ej; annat visste de ej. Men nu inkom Elder Evans, med den trånga, hög pannan, de mörka fanatiskt glimmande ögonen, oc nu fiek samtalet ett annat lif. Jag blef öfverraska att i den fanatiska predikanten finna en ganska för ständig och, på det hela, liberalt tänkande man (ehu ru ej djupsinnig i egentlig mening), som förstod grun och botten i shäker-sektens lif, och kunde göra vå reda derför. Samtalet med honom blef mig af verk ligt intresse, och vi blefvo båda rätt allvarliga deri. (Forts.)