Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1854, sida 3

IIGMnLVGIIUV 11184 oo ASA BANER RE I För min del, ser jag icke hvarföre icke dansen kunde vara gudstjenst lika väl som säng och spelande m. m., och borde till och med vara ett naturligt uttryck för vissa det religiösa lifvets rörelser. När konung David i glädje dansade framför arken och spelade harpa, lofsjungande Herran, så följde han en sann ingifvelse. Och jag har ingenting emot shäker-församlingens dans, annat än att den saknar denna. Den är tydligen nu ett verk af tradition, vana och beräkning. For några år sedan har den varit annorlunda, och då framvisat, såsom jag hört af Miss Sedgewick, rätt besynnerliga fenomener, såsom t. ex. personers snurrande om i ring, likt österlandets sahkirer, till dess de föllo ned vanmäktiga, m. fl. konvulsiviska hänryckningar. Sådant lärer sällan förekomma numera, eller ock sörjer man för att det icke förekommer offentligen. Det praktiska, ekonomiska elementet, som jemte religions-enthusiasmen utmärker shåker-sekten, synes på sednare tid taga lofven af det religiösa,