Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1854, sida 3

Afven dansen och rörelsen blef allt lifligare ju längre den fortgick, ehuru den aldrig kom ur lunktakten, — och jag såg svettdroppar perla på månget ansigte; men qvinnornas ögon förblefvo nedslagna och deras ansigtsuttryck lislöst. Männerna sågo hssligare ut, och deras dans, isynnerhet då händernas rörelser, under stigande ifver, liknade ett harpolekande, föreföll i den lediga och klädande, åtminstone ej missklädande drägten, alls icke onaturlig. Det var icke svårt att under denna ringdans tänka sig en symbolisk framställning af lifvets väg, och man sade mig sedan att den skulle framställa sjalarnes progress under vägen genom lifvet. Chören i midten af salen sjöng hela tiden under fläktande med händerna.