Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1854, sida 3

Article Image
Moramonernas Cudstjenat I Lund Handlingen försiggår på söder, i allmänhet en sam lingsplats för välkändt folk i staden. Personalet utgöres af en blandning, som skall praktiskt ådagaläg ga, att inför Gud äro alla syndare lika. Der träffa borgare, bönder, schåare, glädjeflickor, gatpojkar, stu denter och många andra Guds vänner. — Församlin gen sitter en stund temligen tyst, för att invänta Gud Andes ingifvelse. Plötsligen tycker sig en ung bro der eller syster känna någonting underligt inom sig — och reser sig opp. Allmän sensation. Den unge bro dren känner sig allt mer inspirerad och nalkas talare stolen. Han höjer sin röst. Nu är andan lössläpp och alla börja att skrika, skratta och väsnas. Manner blir förbluffad. Han gör några oerhörda rop; mer församlingen är lika desperat. Midt ibland sorlet oci galenskaperna kan man dock höra ett och annat ord Bröder och systrar! som gödekalfvar skola vi ingå Guds rike, mättade och frodiga — ha, ha, ha, bravt Petter Jönsson — gå på i ullstrumporna! — Du ä icke så dum, som du ser ut uUll. Larmet stiger. Ei annan talare försöker att vinna bättre gehör. IIan bli nedtystad liksom den förre. Nu uppstämmer försam lingen en psalm. De mest förvirrade — toner af sång skratt, hädelser och tillochmed af andakt tränga, on just icke upp till vår Herre, åtminstone långt ut staden. Vid dörren på en rankig stol sitter en sjöman elle dylik figur med en glädjeflicka på knäet och ler oci njuter af lifvets skiftande tokigheter. Straxt bredvic grala en månglerska och en Sotarepojke; ty den sed nare har illa trampat matronans ömtåliga liktorn, son i anseende till ostadig väderlek är fasligt öm. — Tven ne dagdrifvare hafva öppnat en liflig rörelse sinsemel lan med en flaska äkta veritabel finkel och emellan då välsmakliga klunkarne höja de gladeliga sin röst til den eviges lof. — Menniskan är dock en herrlig bil af den helige: hon trampar med nöje och gamman med djefvulsk lättsinnighet, låghet och sräckhet det he ligaste under sina stoftomhöljda fötter. Det är till väm jelse uselt, att i ett Kristet land se och höra eu bed nisk orgie i stallet för Gudstjenst. När skall den stac kars menniskosjälen blifva åtminstone så pass upphöja och förädlad, att man icke mer behösver blifva vitintill en ofvan sannsärdigt skildrad uselhet och cynis! råhet? — Svaret btifver nu som alltid: endast en sam upplysning, grundlig och kristlig, kan uppfriska ocl hela den maskstungna mensklighetens hjerta. (Skildrad af Sk. Corr.) — Friskytten innehåller nedanstående båda an nonser: Kejsar N—kolai, som sistl. höst, förmodligen af miss: tag, tillegnade sig ett par furstendömen, torde skyndsamligen återlemna dem; i annat fall varder hans namn helt utsatt i tidningarne. John Bull. Undertecknad får härmed lemna herr Barry du Barry det intyg, att jag genom förtärandet af Revalente Arahica eller kokt linsmjöl blifvit fri från min förstsodsloratt. Esau, jägmästare.

16 februari 1854, sida 3

Thumbnail