Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1854, sida 1

hotande skiljsmessa — i det nemligen en plats i närheten af Brest erbjöds den unga flickan — upplyste dem på en gång om, huru mycket de voro för hvarandra. Då Ropars, som sjelf var nedslagen och modfälld, såg Genevieves tårar, blef han omsider djerfvare; han sade henne, att hon kunde undvika denna resa, ifall hon icke hade mera emot ön Treberon än mot de dödas ö, och om hon kunde finna sig lika så väl i hans sällskap, som i sin kusins. Den stackars förgråtna, rodnande och hänryckta flickan kunde blott svara honom genom att sjunka till hans bröst. Den fordna qvartersmannen talade genast med Dorot. Gistermålet bragtes till stånd, och han förde Genevieve tial sin lilla ö, hvars enslighet han nu icke mera fruktade. Olikheten i ålder syntes icke hindra karantänstjenstemannens och den föräldralösas lycka. De egde båda hvad som erfordras för en lycklig förening, — en öppen karakter och ett fogligt lynne. Deras barn knöto bandet ännu fastare mellan dem och lifvade deras hem. Den yngsta dottern hade nyss kommit till verlden, då Dorot förlorade sin hustru och lemnades ensam med sin son Michel. De båda familjerna umgingos från denna tid mera träget. — Båten, som begagnades af bå