Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1854, sida 1

Men redan 3 år derefter, eller d. 15 Juni 1800, förändrades hela systemet. Nu uppläts bränvins-bränningen till jordegare och brukare, men ingen panna fick vara större än 90 kannor. Hvar och en tillverkare fick frihet att sälja bränvin. Afgiften bestämdes till 12 lisp. råg på helt hemman. I Juni, Juli, Augusti och September fick ej brännas. Förbättrade redskap började att påtänkas; men genom en kongl. förordning af den 21 Sept. 1802 förbjöds all ovanlig redskap, såsom vållande en omåttlig och skadlig epanmåls sorstöring, () samt en del af drankens förlust. (2) Ja till och med anstalter till kvädervecling och utillsättningens omrörande under afbränningen, förbjödos vid 50 rdr bko vite och redskapens förlust. År 1815 den 6 Sept. utkom en ny förordning, hufvudsakligen af samma innehåll som den af år 1800; dock tillätos tvenne 90 kannors pannor vid stora egendomar, eller hälften af denna rymd, om de voro S. k. skotska. Nu fick man äfven hafva vef att omröra mäskningen under afbränningen. Ar 1824 den 19 Maj utkom en ny kongl. författning, hufvudsakligen grundad på samma principer, som den näst föregående, dock var nu bruket af mäskvärmare tillåtet, och det förklarades, att, till undanrödjande af alla tvister om brännings-redskapens beskaffenhet, samt för att icke motverka en loflig industri, skulle bränvinspannor få förfärdigas af hvad ämne och af hvilken form som helst. Detta räckte dock ej längre än till den 26 Aug. 1825, då pannor med cylindriska och koniska hattar, af en viss beskaffenhet, förbjödos, och nya föreskrifter, betungande för de förbättrade apparaterna, synnerligen de s. k. pistoriska, stadgades den 15 Juni och 14 Dec. samma år. Derpå utkom den 25 Juni 1830 en ny författning, som börjar med att gifva tillåtelse till fri bränvinsbränning hela året igenom, så framt icke högst vigtiga omständigheter föranleda inställande af denna tillverkning. Pannorna indelades till sin beskaffenhet i enkla pannor, för hvilka afgiften bestämdes, men hvilken afgift förhöjdes: 1) för begagnande af måsk värmare, med 25 procent; 2) för enkel rektifikator, med 333 procent; och 3) för dubbel rektisikator, med 50 procent. De pistoriska pannorna beskattades dock ännu högre, så att t. ex. en 90 kannors pistorisk panna betalade 3 gånger så hög skatt, som en vanlig af samma rymd. Nämnde författning föreskref för öfrigt, att endast en 90 kannors panna fick nyttjas, men tiliät, att pannorna skulle få göras i hvod form som helst, och skulle pannor med cylindrisk eller konisk hatt mätas ill och med halsen. Detta räckte dock ej längre än till den 30 Nov. 1832, då ett förbud utkom mot höga bränvinshattar.