Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1854, sida 1

tid var tom, gaf honom tillräckliga fristunder för att göra täta besök hos sina grannar. Dorots kusin, Genevieve, fann ett serdeles behag i hans kloka och rättskassna sinne. Hon hade ända till sitt sextonde år fått pröfva alla nödens och eländets qval. Vid denna tid tog hennes kusin af medlidande henne till sig; men hans hustru lät henne vid sina tillfällen plikta hårdt för denna gästfrihet, och det stackars föräldralösa barnet hade efterhand uppgilvit hvarje hopp samt betraktade hvarje henne bevisad godhet som en slags välgerning. Derför rörde Mathieus vänlighet henne också mer, än den skulle ha rört någon annan. Hon återgäldade den till en början med en dotterlig tacksamhet, hvilken dock så småningom öfvergick till en ömmare känsla, som qvinnorna så lätt komma att hysa mot en vän, då deras hjerta är fritt. Förtroligheten mellan henne och Ropars blef från dag till dag större, utan att någon af dem sökte göra sig reda för sina känslor. Då Mathieu betraktade den unga flickans fullt utvecklade blomstrande skönhet, skulle han, som redan började känna årens tyngd, aldrig hafva tänkt på att be henne dela sitt öde, och Genevieve, som var lycklig öfver att se honom dagligen och att veta honom så nära sig, tänkte icke på att önska mera. Men en dem