Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1854, sida 2

I underrättelser ingått. Mången vill deri säkert I se beviset för ett totalt misslyckande af grefve Orlosss mission. Detta torde dock vara något sörhastadt. Ännu hafva vi svårt att skilja oss vid den tanken, att, om det riktigt kommer till stycket och intet annat val återstår för ÖSterrike än att antingen vara med eller emot Ryssland, det ger vika för sina ryska sympathier och väljer det senaste alternativet. MLöorning Post, som i krigisk ifver går längre än Times, tillägger till underrättelsen om Wienerkonserensens beslut, att den upplösts ester förkastandet af Orlosss kontrapropositioner, att notisikationen om denna upplösning Skall anlända den 6 till Paris och London, att Ryssland skall uppfordras att genast utrymma Donaufurstendömena och att på Rysslands vagran att esterkomma denna uppfordran, en krigsförklaring kommer att utfärdas emot denna makt omkring den 24 Februari. M. P. underleter likväl, att säga, af hvem denna krigsförklaring askall utfärdas, af Frankrike och England ensamt, eller af de 4 makterna gemenSamt, en omständighet, hvarpå ligger den yttersta vigt. I en ledande artikel af d. 4 hotar Times Preussen med Rehnprovinsernas förlust och Österrike med Italiens, Ungerns och Polens revolutionering, om de icke ansluta sig till de vestra makterna och understödja deras bemödanden att tvinga czaren till fred. En berlinerkorrespondent i B, H. meddelar följande underrättelser, dem han utgifver för fullt tillförlitliga: Ehuru grefve Orloff strandat med sin plan att förmå Österrike till en bindande neutralitetsförklaring och dessutom öfverlemnat ett afslående svar på Wienersörslaget, så har han dock icke afbrutit underhandlingarne med Österrikiska kabinettet, och dessutom inledt nya dylika med Wienerkonferensen, hvilka afse en förklaring emellan Ryssland och stormakterna. Grefve Orloff är försedd med uppdrag för ryska sändebuden i Paris, London och Berlin, och till följe af hans befallningar skola hrr Kisselesl och Brunnov hafva begärt sina pass och komma, enligt hvad det förljudes, att d. 6 lemna sina poster. Sannolikheten att bevara freden är nästan totalt försvunnen, och det enda hopp, som är öfrigt, består deri, att grefve Orloff tänker ännu några dagar dröja i Wien och att han antydt sändebuden i Paris och London att icke genast afresa. Afven vill man deri se en möjlighet till en förklaring, att Orloff kallat till sig ryska gesandten i Berlin, hr Budbery, som redan afrest till Wien. Man tror å ena sidan, att han vill gå till råds med denne om den sväfvande frågan, å andra sidan, alt han genom honom vill underrätta sig derom, huruvida hofvet i Berlin skulle, under nuvarande förhållanden, ännu vara benaget att åtaga sig en bemedling. Det är dock icke sannolikt, att en sådan bemedling, på grund af den propositionen attinrymma de andra makterna samma rätt för de andra kristna kyrkorna, som Ryssland tar i anspråk för grekiska kyrkan, kan hafva någon framgång, då ryska kabinettet förklarat sig icke kunna ingå på något sådant. Rörande de förslag, som grefve Orloff tänker göra till en förlikning, förljudes ännu ingenting. De förenade flottorna skulle, enligt enskilta underrättelser från Triest af d. 3 dennes, meddelade i Oster. Cor., förse sig med proviant och ammunition och efter några dagars förlopp åter inlöpa i svarta hafvet. Enligt andra notiser, skulle de redan d. 25 åter gå till sjös. Hela ryska flottan i svarta hafvet skall nu ligga samlad i Sebastopol, hvars hamn är spärrad med kedjor. Från krigsteatern vid Donau ingenting nytt af vigt, då man undantager, den öfver Konstantinopel anlända underrättelsen, att Turkarnes öfverfältherre Omer Pascha betänkligt insjuknat i Schumla, dit tvenne läkare från hufvudstaden genast afskickats. Notiser från Krajova af d. 29 förmäla, att Ryssarne började sina rekognosceringar af Turkiska ställningarne d. 28 på morgonen. Anrepska korpsen hade haft en förpoststrid med Turkarne, hvilka derigenom förlorat Ö mils terräng. Äfven vid Cetate hade Ryssarne med framgång gjort en liten rörelse framåt. Detta är samma rörelser, som redan omtalats ett par gånger fastän det då hetat att Turkarne synts utan strid draga sig tillbaka inom sina förskansningar. Som man ser, reducerar sig imellertid den terräng Ryssarne vunnit till en bagatell. Å andra sidan fortfara äfven Turkarnes rekognosceringar på venstra Donaustranden. De utföras med mycken djerfhet och hafva hittills ej haft några menliga resultater för dem.