Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1854, sida 2

———— — — —— menn väg, att kulturens frö komma östanester. betta må hafva sin giltighet i allmänhet. Vi hafva våra äldsta gudasagor, våra tidigaste häfder, våra ursprungliga poetiska sträfvanden från Norden, från eder ö. Förlorade för alltid skulle de annars vara, dessa drag af Völuspås och Havamäls underbart djupa läror, dessa djerfva hjelteoch guda-sagorna, om ej edra förfäder lemnat dem såsom ett heligt arf åt den Skandinaviska Norden. Mätte den herrliga elden aldrig slockna under våra händer! Måtte vi alltid lifvas af det rena, hugstora och ädla, som i dessa lemningar förvaras, äfven om de ej alltid skulle passa för det mått, hvarmed en nyare tid mäter andens verksamhet! Det har varit mig en sann glädje och tillsredsstå lelse, att inför Eder, främlingar från Island, få framlägga denna öfvertygelse och vår tacksamhet för sanningen deraf. Jag slutar med att tillönska Eder lycka och välsignelse. När J, efter afslutade studier vid universitetet i Köpenhamn, återvänden till ön deruppe bland isarne och kölden, glömmen ej de varma sympathier, vårt älskade Skandinavien har för Eder och Edert folk; glömmen ej den punkt af vårt fådernesland, hvarifrån dessa broderliga känslor för Eder blifvit uttalade. (Forts.)