Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1854, sida 2

sjelfva lugn undan våldet och sörtrycket. Raskt gick det hurtiga tåget genom stormande vindar och brusande vågor, tills de djersva resenärerna sågo i det töckniga sjerran en ö höja sig utur hafvet. Då, likasom nu, kastade Hekla sine glödande lavaströmmar mot himmelen; då, likasom nu, sprutade Gejser sina sjudande vattenpelare utur jordens innandöme. Var det underligt, att dessa stora naturscener slogo djupt på deras sinne, att de mäktigt grepo i norrmannabröstets strängaspel? Lycsliga sramlesde edra förfåder flera ärhundraden i detta edert älskade fådernesland. Island erbjuder under detta tidehvarf det sällsynta exemplet af ett land, lyst af en sjelfständig, en fosterländsk odlings ljus klarare och rikare än de irrbloss, som här och der tändes och försvinna under medeltidens natt. Då i det öfriga Europa bildningens gudagnista med möda underhölls uti klostercellerna, flammade här dess låga i hvarje hydda och trangde till hvarje hjerta. Hell det folk, hvars skaldekonst sjunger så fosterländsk, hvars odling så talar sitt lands modersmål! Lyckligt det land, som har sådana blad i sina häfder! Dess namn står öfver all förgangelse, äfven om eröfraren för någon tid skulle lägga detta folk till sina fötter. Man har sagt, att all bildning går solens