Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1854, sida 2

Utrikes Nyheter. I går afton anlände utländsk post, som medsörde danska tidningar af den 7, hamburgertidningar af den 6, franska tidningar af den 5 och engelska tidningar af den 4 dennes. EHETUmmoOM skall bestämdt d. 4 dennes hafva lemnat London. I morgonupplagan af Limes af den 4 heter det, att han skulle resa om ett par timmar. Han begifver sig till DarmStadt, dit de öfriga medlemmarne af beskickningen skulle följa honom om ett par dagar. Anledningen hvarför han beger sig till DarmStadt torde vara den, att storhertigen derstädes är svåger med ryska thronföljaren. Före sin afresa har han gjort asskedsbesök hos utrikesministern lord Clarendon och franska ambassadören Walewski. Eissckeff har d. 3 dennes haft afskedsansågs skola ega rum d. 6 d:s. Första ambassadsekreteraren Balabine gör honom sällskap. De öfriga medlemmarne af beskickningen afresa några dagar derefter. ÄÅlla i Paris boende Ryssar måste till följe af befallning hemifrån lemna Frankrike. Endast furstinnan Liewen, en för sina politiska ränksmiderier bekant dam, har, kanhända icke utan orsak, beviljats 14 dagars anstånd med sin afresa. De diplomatiska förbindelserna emellan Frankrike och England å ena och Ryssland å andra audiens hos kejsar Napoleon och hans afresa . sidan äro alltså att anse, om icke för aldeles asbrutna, åtminstone för instälda. Oaktadt detta hotande förhållande hafva fonderna i London och Paris likafullt stigit. Stigandet i London förklares dock derigenom, att ostindiska kompaniet köpt consols för cirka 2 mill. E, och stigandet i Paris såsom en naturlig följd af den högre noteringen i London. Den i thorsdags meddelade telegrasnotisen srån Wien, att czarens gensvar på det senaste bemedlingssörslaget anlandt och befunnits otillsredästallande af diplomatkonserensen, synes nu hafva varit grundad på ett misstag. Times och Möorning Post meddela öfveransstämmande, att Österrikiska kabinettet den 3 skulle hafva meddelat diplomatkonserensen de kontrapropositioner, af hvilka grefve Orloff varit öfverbringare, under den förklaring, att det ansåg dem för oantagliga. Konferensen skall halva instämt i denna Törkastelsedom och tillochmed ett protokoll hafva blitvit undertecknadt, hvilket officielt konstaterar att de 4 makterna enhälligt förkasta Rysslands förslag. Då det förut med stora anspråk på sanningsenlighet från S:t Petersburg berättats, att czaren ej var sinnad att besvara det senaste bemedlingsförslaget innan han först erhållit svar å sina förfrågningar i Paris och London, beträffande meningen med flottornas inlöpande i Svarta hafvet, så är det sannolikt, att de båda engelska tidningarna hafva rätt och att de af grefve Orloff medförda kontrapropositioner och icke ett gensvar af czaren på Wienerförslaget af d. 13 utgjort föremålet för konferensens öfverläggningar. Hvilketdera händelsen nu än må ha varit, så synes det dock vara bestämdt, att de 4 makternas fullmäktige varit enige uti att förkasta crarens fordringar. I Paris och London ansågs konferensens beslut som ett godt tecken, icke för freden, ty den synes svårligen kunna bevaras, men för krigets inskränkning till östra Europa och Asien. På börsen i Wien tycktes man dock icke gifva det en så gynnsam uttydning. Då fonderna d. 4 stego i Paris och London, föllo de i Wien. Osverensstämmelsen uti förkastelsedomen öfver Rysslands förfarande, den må nu vara verklig eller (det troligaste) blott skenbar, tyckes imellertid bevisa, att de tyska stormakternas fruktan för ett allmänt europeiskt krig, hvilket ofelbarligen skulle för dem hafva de mest förderfliga följder, är starka re, än deras ryska sympathier. Preussen synes länge hafva insedt sitt vådliga läge, och derför söka bevara en sträng neutralitet. Äfven sjelfva Österrike synes börja komma till den insigt, att dess hela tillvaro sättes på spel, om det förenar sig med Ryssland. Såsom ett tecken i denna riktning skulle kunna tydas den i alla händelser märkliga förklaring, som innehålles i följande telegrafnotis: Wien d. 6 Febr. Den halfossiciella Österr. Corresp. 4 skrifver: Yid de lika vänkaplija förhållandena till Ryssland och Turkiet, har Osterrikc icke funnit sig, föranlåtet att unpstålla någon truppkorns, så ange stora Wallachiet var skådeplatsen s. r kriget; men nu, når kampen dger rum i lilla Wallachiet, skola till oränsen betryggande genast uppstillas 26, ooo man i Woiwod na. Ratta vigten och betydelsen af denna förklaring våge ännu icke att afgöra, innan närmare