Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1854, sida 2

men det vore orätt att göra så mycket buller af honom; den fine kritikern, det var hans lilla hund, ty då hurraropen för Thomander Skallade i luften, så protesterade hunden estertryckligen genom sitt skällande, mot den myckna äran, som blef honom bevisad, och deri gjorde han rätt. Magister JIvallin föreslog en skål för Island. Vi hafva den sällsynta lyckan att uti den talrika samlingen af gäster från universiteten i Köpenhamn och Lund äfven ha representanter från det land, som utgör den europeiska bildningens gränspunkt mot Norden, från den till natur så märkvärdiga, på minnen så rika ön Island.t Man har påstått, att odlingens frö ej skulle kunna slå rot, ej trifvas, ej gifva frukt utan vissa af geograferna utstakade gränsor; att andens verksamhet ofelbart skulle betingas af köldens och värmans praedominerande välde. Dermed må nu vara hur som helst, Island bevisar dock, att, så långt som ljusets strålar nå, så långt tränger ock den menskliga odlingen; att kulturen bryter nya banor, och öppnar nya utsigter bortom de gränsor, der man förut trodde den eviga kölden och natten och döden råda. Bröder Isländare! Biltoge drogo edra förfäder i aslagsna tider bort öfver hafvet för att åt flyktande husgudar söka nya bem, och åt sig