Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1854, sida 2

nors rymd och bestamda dimensioner, m. m. De beskattas efter 15 kannors afverkning per dag, under bränningstiden, samt 16 sk. bko för hvarje kanna. Således 5 rdr bko per dag, och skatten skall betalas förut. De sammansatta och ångverken skola beskattas efter tillverkning, för hvilken skatten icke får vara under visst minimum, men ej heller tillverkningen öfverstiga ett visst maximum. Tillverkningen skall kontrolleras (2) under bränningstiden. l Några kongl. propositioner hafva till rikets ständer blifvit aflåtna, men de röra blott underordnade saker, såsom försä jning af åtskilliga kronan tillhöriga byggnader och tomter i Götheborg, samt försäljningsmedlens anslående till Nya Artilleri-förrådsbyggnadens uppförande derstädes; pensioner åt åtskilliga personer; anslag åt auditören G. Scheutz och hans son för deras tabellmaskin; beviljande af ett räntefritt lån a 100,000 rdr bko åt Stockholms stad, till understöd i och för kolera-kostnaderna, m. m. I A. Bl. meddelar vidlyftigt disskussionerna i samtliga riksstånden om branvinsutskollets förslag, att bränvinsbränningen skulle förbjudas under nästkommande April månad, hvilket, efter hvad man känner, blifvit afslaget i Borgareoch Bondestånden, men bifallet i Presteståndet, med 2 rösters majoritet. Resultatet hos Ridd. och Adeln är ännu ej kändt. Diskussionen hos Presteståndet ägde åtskilliga pikanta momenter, I såsom då prosten Runsten begynte tala om utskottets ethiska motiver, och uppdraga en jemförelse mellan bränvinet och vinet. Under det vördig prosten ansåg det förra högst ohelsosamt, utgjöt han sig rörande det sednare i följande harang: vinet är en gladjedryck, såsom Syrach säger: Åvin fröjdar bjertat, det finnes i naturen framalstradt i sitt för menniskan behagliga och välgörande skick, då deremot för att åstadkomma bränvinet de närande och nyttiga delarne i det som är ämnadt till menniskans brödföda, tillintetgöras ; vinet assimilerar sig med vår kropp, det lifvar menniskan i både fysiskt, psykiskt och pneumatiskt hänseende, det stillar den törst, som ligger på djupet af det menskliga hjertat, det innebär liksom en försmak af lifvets odödliga glådje. — Den obeskedliga talmansklubban afbröt detta lofqväde öfver vinet, i det talmannen hemställde huruvida ej prosten skulle finna skäl att tala om det ämne, hvarom nu var fråga, och lemna undersökningen om de båda dryckernas olika egenskaper till lägligare tillfälle. Icke mindre pikant var ett yttrande af vår vän domprosten Thomander, som under sitt föredrag kom att i förbigående vidröra frågan om judarne, erinrande hurusom den förordning af 1838, som losvade dessa medborgare större rättigheter, blifvit sedermera återtagen. Konseqvensen af tal:ns framställning blef, att då man vid detta tillfälle ej frågade efter ett kungsords helgd, så behöfde man icke heller göra det nu, i fråga om bränvinssörbud. Sitt uttryck Medborgare om judarne, korrigerade domprosten i ögonblicket sålunda: jag vet knappast om jag inom det höga ståndet vågar kalla dem så, då jag icke vet hvilken benämning den kristliga staten vill ge åt sådana ; statsanhörige — men medmennisko. torde det äfven under nuvarande förhållanden vara tillåtet att kalla dem. (Ar detta ironi eller allvar? En ironi blir det dock i alla händelser, i ena fallet på presteståndets, i det andra på talarens omdöme och kristliga rättsbegrepp.) I Plenum hos Ridd. och Adeln den 5 dennes, förekom lagutskuallets betänkande N:o 4, deri anmärkningar förekommo mot justitieombudsmannen, hvilken man ansett hafva otillbörligt hållit efter vissa ämbetsverk och domare. Diskussionen härom öppnades af hr Cedersck:ääld med ett anförande som gick ut på att ådagalägga den nuvarande justitieombudsmannens skicklighet, nit och oförskräckthet vid utöfningen af hans maktpåliggande och svåra kall. I samma syftning yttrade sig grefve Eric Sparre (ordförande i lagutskottet), hrr Adelborg, von Hartmansdorff och Reutersköld, hemställande dessa talare att betänkandet måtte läggas till handlingarne. Hr Carleson och friherre Creutz uppträdde deremot med anmärkningar emot det sätt hvarpå ombudsmannen i vissa delar fullgjort sitt embete. ketånkankandet lades utanvotering till handlingarne. — Samma öde rönte detsamma äfven i Bondeståndet, hvarest man var ense derom, att justitieombudsmannen med nit och skicklighet uppfyllt sitt ansvarsfulla ä-. liggande, en åsigt, som äfven säkert delas af hvarje opartisk person, som med någon uppmärksamhet följt denne förtjente ämbetsmans verksamhet. (Forts.) — — .AX