Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1854, sida 1

just icke så noga på saken! Jag får säga dig, att jag sjelf tänkt på att fjeska en liten smula dervidlag, men jag rymmer gerna fältet. — SSå, svarade jag, i det jag mätte honom med ögonen. Ja, det är visst måjligt. — Eftersom du inte har ögon eller tankar för något annat än henne, så torde du också medge, att det skulle ha varit en evig skada, om dessa vackra svarta ögon aldrig skulle ha öppnat sig för dagens ljus. — Hvad menar du? — Jag menar, att hon är född blind. Hon är dotter till en mycket rik köpman från Antverpen. Han hade blott detta enda barn med Ssin hustru, som han förlorade vid helt tidig ålder, hviket han skall hafva tagt sig fasligt nära. LI — Verkligen ? — ÅJa, det är mycke säkert; ty straxt efter hennes död slutade han opp med affärerna och lemnade Antverpen. — Och hvad blef det sedan utaf honom? frågade jag med ökad otålighet. — -Ah, det är en hel roman, som du säkert inte har tålamod att höra på . .. Men om du nödvändigt vill, så låt gå! Han reste sedermera dit vi alla resa en gång i vårt lif, för att kunna säga att vi varit der, — nemligen till den der tråkiga Chamouny-dalen, hvars I melan