Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1854, sida 2

ras besök vid Trollhättan och i Götheborg. Utrikes N. v heter. I går afton anlände utländsk post med danska tidningar af d. 4, Hamburgertidningar af den 3, franska tidningar af den 2 och engelska tidningar af d. 1 dennes. Alla underrättelser andas krig, ingen enda inger hopp om fred. Den vigtigaste nyheten för dagen är en telegrafdepesch i ÅB. H. från Paris af den 3 dennes, hvilken lyder som följer: Ryska sändehudet, hr Håisseleff lemnar redan i dag Paris. Det svar, som hr Kisseleff erhållit på sitt hoss förfrågan beträffande slottornas inlöpande i svarta halvet, har då varit så beskassadt, att han funnit sig föranlåten att resa sin väg! Då engelska regeringens svar varit lika lydande med den franskas, så lemnar naturligtvis äfven Brunnow London. Nästa akt i det stora dramat blir nu förmodligen Krigsftörklaringen. antingen nu Ryssland först utfårdar den emot de vestra makterna, eller dessa dervid förekomma Ryssland. LIndep. betge vil känna innehållet af detta svar. Franska regeringen skall hafva förklarat, att Turkarne skola åtnjuta öppet beskydd samt fordrat att Ryssarnes operationer i svarta hafvet skola inställas. Detta är en begäran, som czaren troligen icke går in på. Constitutionel vill imellertid veta, men der I till är icke att sätta mycken tillit, att Kisseleff I blott skall taga permission för en kort tid, och satt icke något albrott skall äga rum i de diplomatiska förhindelserna. Från England låter det utomordentligt krigiskt. Adressdebatten har i båda husen nästan uteslutande hvälft sig kring turkiska angelägenhet na. Ministerens politik angreps hästigt i lordernas hus af markisen af Clanricarde och earlen af Derby, i underhuset af hrr Baillie och DIsraeli, och försvarades i det förra af lorderna Clarendon och Aberdeen och i det senare af lord John Russel. Denne sistnämnde har af alla styrelsens medlemmar varit den som sjungt mest ut. Han har icke dolt, att han satte söga hopp till de underhandlingar, som ännu fortsattes och förklarade ganska bestämdt att Frankrike och England icke skola låta öfverraska sig af Ryssland och att om denna makt söker hala ut på tiden för att rusta sig, så skall den finna de vestra makterna icke mindre rustade. Vi få tillägga, att under loppet af dessa debatter lord Aberdeen i öfverhuset och lord John Russel i underhuset förklarade att prins Albert icke på något försattningsvidrigt sätt inblandat sig i den utländska politiken. Lord Palmerstons uttråde ur kabinettet hade föranlåtets af ett missförstund, och så snart detta blifvit rättat, hade han genast återtagit sin portfölj. Debatterna ledde imellertid icke till något annat resultat, än att adressen i båda husen blef antagen. Annu räknar man på de begge tyska stormakternas neutralitet. Dot finnas tillochmed de som inbilla sig, att Frankrike och England skulle kunna lyckas förmå dem att sluta sig till vestern emot östern. Detta är dock högligen att betvisla. Det högsta man kan antaga, är att Österrike förblir neutralt. Det är redan tillräckligt. Vi för vår del vidblifva den åsigten, att det är fara värdt att det kastar sig i Rysslands armar. Det språk, som lord John Russel under adressdebatten förde i engelska underhuset, bevisar äfven, att engelska regeringen sjelf ieke räknar mycket på en samverkan af de tyska makterna. Den ädle lorden lät tillochmed likSom förstå att han beklagade det en sådan samverkan icke var att påräkna. Äfven han ät ——— — — AA— ——-——— Am —