Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1854, sida 2

de och skalder tala om dessa faror. Ändtligen ankom en mulåsnedrifvare; han efterföljdes af en annan; då den tredje anlandt, hoppades jag intet mera och ansåg mitt öde för afgjordt. Alta dagar sednare läste man för mig ett bref från E ulalia; hon hade tillbragt vintern i Genf — och skulle tillbringa sommaren i Milano. Min mor bäfvade för mig. Jog log. Jag var förberedd härpå, och det är alltid en tillfredsställelse att veta, till hvilken grad man kan bära olyckan. — Nu, min herre, känner ni hela mitt lif: jag har trott mig älskad af en qvinna, och jag har blifvit älskad af en hund. Stackars Puck! Puck sprang bort till den blinde. Jag menade icke dig, sade han till hunden, men jag älskar dig, för det du älskar mig. — Kara barn, utropade jag, ni skall nog finna en annan, som väl icke är hon, men som ni ärdå skall älska, emedan ni skall bli älskad af henne! Ni älskar Puck, för det han älskar er. Ni skall också komma att älska en qvinna, som säger er, att hon älskar er. — Det är en helt annan sak. Puck har icke förrådt mig. Puck skulle aldrig hafva öfvergisvit mig. Puck är död. (Forts.)