ropa. Om Orlosss sändning talas fortfarande mycket i de utländska bladen, men dess egentliga syfte är ännu en hemlighet, ehuru det ej är så svårt att gissa sig dertill. Det är påtagligt, att czaren, då han hotas med krig af de vestra makterna, söker locka de tyska makterna på sin sida. Times vill veta, att Orloff af Wienerhofvet begärt tillåtelse för en rysk arme att i vissa fall marschera genom Ungern till krigsskådeplatsen vid Donau, hvilket kommer på ett ut med att begära det Österrike ger neutraliteten på båten och anslutar sig till Ryssland. Londonerbladens pariserkorrespondenser berätta att i ett krigsråd i Tuillerierna den 30 Januari blifvit beslutadt att skicka en arm af åttiomsen Fransmän till Turkiet; England skall skicka 20,000 man. Franska ambassadören, general Baraguay dIIIliers, betecknas som chef för den förenade armen. Kostnaderna för dess underhåll skola fördelas lika på båda makterna. Det är ganska betecknande, att den flotta, som hittills i engelska tidningarne merändels benämnts nordsjöflottan, nu börjar — med sitt ratta namn kallas Östersjöflottan. Enligt Times kommer den att bestå af 22 örlogsängare af 10,900 hästars krast med 2012 kanoner samt 9 segelskepp med 968 kanoner. Styrkan af franska östersjöflottan är ännu ej bekant, men säkerligen blir den, om ej så stor som den engelska flottans, dock ganska betydlig. Telegrafdepescher från London af d. 2 Febr. förmäla, att underhuset sysselsatte sig redan med anslagsfrågorna. Rykten voro i omlopp, att landtarmeen skulle förstärkas med 13, OOO man och flottans manskap med 10,000 man. På krigsskådeplatserna vid Donau och i Asien har senast ingenting af större betydenhet passerat. Vid Donau hafva dock flera blodiga skärmytslingar och förpostaffärer ägt rum och vigtiga händelser torde derstades vara att emotse. Så vida man sår tro en notis frän Wien, hafva Ryssarne den 28 Januari satt sig i rörelse emot Kalafat. Denna dag hafva de lemnat Krajova och samma dag och den påföljande satt sig i besittning af åtskilliga byar omkring de turkiska stallningarne. Det synes som om Turkarne icke dervid lagt dem något hinder i vägen, ty notisen talar icke om några träslningar. Ryktet, att general Schiider skulle taga befälet öfver Donauarmåen ur Gortschakosss händer synes icke bekräfta sig. Deremot anses det nu för sannolikt, att Schilder, som skall vara en af Rysslands utmärktaste ingeniörossicerare, har order att leda Ryssarnes operationer vid öfvergången al Donau. Att Ryssarne nu hafva för afsigt att fresta sin lycka på en dylik öfvergång, konstateras fullkomligt deraf, att den officiella Wiener-Zeit. fått sig meddeladt, att ryska kejsaren uttryckligen förklarat de 4 makterna, att han anser sig löst från sitt i Olmötz afgisna löfte, att i Donausurstendömena inskränka sig till blotta försvaret. Deras hjelpmedel vid detta så vågade företag anslås olika. Enligt Wanderer räknar deras arm i Donaufurstendömena ej öfver 100,000 man. Deremot har Augsb. allg. Zeit., påtagligen ur rysk källa, sått sig meddeladt, att ryska Donauarmens styrka numera uppgår till 170,000 man, oberäknadt den under general Osten-Sachen i Bessarabien stående korpsen af 28,000 man. Enligt samma tidning hafva Turkarne endast 139.000 man fördelade i 3:ne hufvudkorpser att ställa emot denna makt, men det erkännes likval att Omer Pascha så val och klokt uppställt sina trupper, att han på hvilken punkt som helst kan med samlade krafter gå fienden till mötes. I De förenade flottorna hafva, enligt en telegrafdepesch från Konstantinopel af den 23 Jan. åter råndt ullbaka till Besike bugten (vid inloppet till Bossoren). Denna tilldragelse skulle möjligen kunna synas gifva anledning till en ny vänning i de diplomatiska förhandlingarne. Då man dock erinrar sig, att det vid slottornas inl. i svarta hafvet uppgafs, att de endast voro försedde med proviant för 20 dagar och denna tid nu ungefår förlupit sedan de lemnade Beikosbugten, torde man finna att det är bäst att icke för hastigt bygga några förheppningar på deras återkomst, som troligen endast är föranledd af det skäl vi angifvit. Då de dessutom skulle konvojera en ny sändning af förstärkningar i manskap och krigsförräd till turkiska armåen i Asien, förefinnes ju en dubbel anledning till 2— AA 1 4J1 A. —