Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1854, sida 1

ställe i Bibeln, sådant som Guds ord till Job, som kom hela mitt väsende att förlora sig i beundran och vördnad; — än kände jag mitt bjerta uppfyldt af medlidande, då jag hörde historien om Josef och hans bröder; än var det epopeens underverk, då jag lyssnade till Homårs gudomliga naivetet, eller Miltons högtidliga språk. Vi läste äfven romaner, bland hvilka en dunkel, mig sjelf oförklarlig instinkt, lät mig framför alla andra föredraga Werther. Eulalia hyste en serskild förkärlek för sådana, hvilkas innehåll öfverensstämde med våra egna förhållanden. En passionerad tillgifvenhet, en skiljsmessa, som uppfyllde själen med smärta, en kysk förenings rena fröjder, ett landtligt och husligt familjelifs enkelhet, der man icke plågas af menniskornas nyfikenhet eller falska vänskapsbetygelser — dessa skildringar kommo hennes röst att darra och hennes ögon att fålla tårar; och oaktadt man då sällan talade om vår förening, omfamnade hon mig tillochmed i fadrens närvaro, så ofta de berättelser hon för mig läste, innehöllo dylika teckningar. Efter någon tids förlopp förekom det mig, som om hennes smak, i afseende på det hon föreläste, undergått någon förändring. Hon fann mera behag i skildringar af sällskapslif