Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1854, sida 1

———— —— ä — — ———— vet, hon intresserade sig, utan att sjelf märka det, för den tomma beskrifningen på en fest; det roade henne att leda samtalet på de serSkilda bagatellerna vid en dams toilett eller på dekorationerna vid ett skådespel. -— Jag antog i början icke, att hon alldeles glömt det jag var blind och dessa hennes utflygter sårade mig derföre väl, men förorsakade mig ingen verklig sorg. Det hade börjat herrska ett mera rörligt lif uppe på slottet, sedan herr Mannoires konst gjort detta underverk. Herr Robert, som åter kände sig böjd att njuta af lifvet och lyckans gåfvor, sedan hans dotter blisvit honom återgifven i hela glansen af sin skönhet, gladde sig nu åt att få samla omkring sig alla de resande, dem den korta sommaren årligen hitför till våra berg. Slottet hade verkligen blifvit ett af förra århundradets mångbeprisade gästfrihetens hemvist. Eulalia lyste i denna alltjemnt omvexlande krets, som bestod af rika utlänningar, berömda vetenskapsmän, koketta och snillrika fruntimmer. — Hvilken otrolig blandning af stolthet och smärta kom icke mitt bröst att vidgas, som om det ville brista, då man i min närvaro prisade hennes blickars eld, eller då någon ung man i sin dumhet var grym nog att säga henne artigheter öfver färgen på hennes hår. De som kommit för att se dalen, förlängde