Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1854, sida 2

lägga något vidare, utan endast upptaga och lägga hvar och en på hjertat dessa hr Kochs ord: ,våra fabriker, vår industri och vår husslöjd äro dyrbara perlor, som vi böra väl bevara!, Hr Björck eriurade att i de kongl. förslagen finnes ej med ett enda ord antydt något derom att förbuden skulle borttagas. Hvad som yttras derom är endast ett medel att dölja den rätta afsigten, som är prohibitifsystemets eviga fortfarande. Visade att det skulle tjena till ingenting att bestämma de eventuella tullsat ser hvarom propositionen talar, ty grundlagsfrågan, som dermed står i sammanhang, kan ej förr än nästa riksdag blifva afgjord. Såg derföre ej i propositionen något löfte um prohibitionernas borttagande, utan fann den tvärtom antyda att de för framtiden skola blifva system. Man har talat om varsamhet. Talareu trod de att ej större varsamhet kan iakttagas än som skett. Nu äro alla beredda på förbudens borttagande, ty se dan 30 år har man talat derom och sedan 13 år hafva förslag derom varit framlagda. Ingen har nu yrkat deras qvarstående och landet har begärt deras borttagande. Hvem skall väl då hafva nytta af dem ? Talaren önskade att propositionen skulle blifva remitterad med uttryckande af ett allmänt ogillande. Hr Nordvall instämde med hrr Schwan, Kock, Wallenberg och Wiern. Man har prisat den varsamhet regeringen iakttagit. Talaren yrkade tvärtom att tegeringen i alla stora frågor, och någon större än denna och bränvinsfrågan torde ej vid denna riksdag komma å bane, borde uttala en bestämd åsigt, som kan af nationen omfattas. Regeringen är pligtig dertill, emedan hon har en öfversigt öfver förhållandena och kan medla mellan de stridiga intressena. Talaren trodde att om tull-lagstiftningen behandlas som sig bör, stiga inkomsterna, och man har derjemte den moraliska vinsten af lurendrejeriets tillintetgörande. Diskussionen var slutad och propositionen skulle med hvad dervid blifvit yttradt remitteras till bevillningsutskottet.