Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1854, sida 1

Korrespondens. Stockholm den 3 Februari. Här går man annu och undrar, och väntar på vigtiga underrättelser, och undrar åter och åter, om hvad af allt detta obestämda politiska skicket skall blifva; och midt i denna förundrande verid beslutar jag mig heldst, att således endast undra med, men utan att säga kvarföre jag undrar på annat sätt, än jag hör mängden undra. Tiden löser snart gåtan. Det är emedlertid onekligt, att vi åter befinna oss i kannstöperiets gyldene tid; och att väl alldrig, sedan konung Gustaf III:s dagar, det beskedliga svenska folket varit så ute för politisk mysticism och förställning. Dock — under en sådan ställning, och dertill midt i riksdagskabblet yr i mössan af det ständiga brånvins-våderyiftet, kan ju en hvar, med godt samvete, följa det goda råd, som redan under Gustafs dagar gass, af ett svindlande snille: eHvad s—n angå dig, Pålens affärer? — Alltså — ej ett ord om dylika ting, om jag ock derigenom risquerar, att blifva utan ämne. Åh, nej! man är alldrig utan ett sådant, då våra goda Rikets Stander äro samlade, och således ej heller jag nu. Så t. ex. kan jag berätta, att konstitutionsutskottet slutat läsningen af statsrådsprotokollen; att dess kansli haft att göra en rensningsoperation med alla antecknade anmärkningar mot rådgifvarne; att likval listan skall visat sig vara mycket ringhaltigare, än den, som en ledamot af utskottet från Eder stad, har att framlägga; och att nu striden börjat — om — hvarför — och huru de eller de — den eller den — konungens rådgifvare skola antastas. Naturligtvis vet man ej ännu huru den striden kommer att slutas; troligen räcker den Göjemånad ut; men allt antyder, att om ock krigs