Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1854, sida 1

det var icke lätt att förutse när Erdmuths pröfning skulle få ett slut. Man höll på med hafreskörden; bladen började redan gulna på träden, molnflockar hängde på bergstopparne och en lätt höstluft drog redan öfver fälten; då kom Gottfred en dag ut till skördefolket i en sremmande herres såällskap. Erdmuth måste nu, på de ösriges önskan Åsänga honom i halmen, enligt en gammal plagsed. Hon tog en handfull långa ax, band dem omkring den främmandes arm, lade lian på hans skuldra och uppläste en gammal vers, hvars innehåll är, att den som blir fångad i halmen, skall lösa sig fri derifrän, så blir det välsignelse med brödet. — Om du fångar mig i halmen, får du också något, sade Gottfred i en ovanligt mild ton. Då nu Erdmuth lade handen på hans skuldra, for han häftigt tillsamman. Kände han måhända, att de voro blodsförvandter? åtminstone blef han så förvirrad, att han blott förmådde gifva delningskommissarien — detta var den fremmande herrn — en mycket ofullständig förklaring öfver sättet att göra slut på jordens styckning och genom byte o. s. v. åter åstadkomma sammanhängande och afrundade grundstycken. Slotterölet var beramadt till aftonen samma dag och Gottfred sade åt Blasi att han derefter