4:o. Andre farymastaren, når JV 101 15 er. a den och fria rum. N. v. innehasvaren arbetade för 3 år sedan med 40 sk. om dagen. 5:o. väfmåstaren, har 50 rdr rgs i månaden, hvilka dock kunna höjas till 100 rdr. N. v. inneh:n kom vid 12 års ålder på hr Wesslaus fabrik i Götheborg. 6:o. Uppsyningsmannen för våfverjet. har 25 rdr bko i månaden. N. v. inneh:n har förut varit segelduksväfvare vid Jonsered. . 1:o. Appretyrmåstaren, har 50 rdr rss i månaden, jemte 2 rum med kök och ved. 8:0. Blekmåstaren, har 50 rår rgsi månaden, hvilket kan stiga till 100 rdr, samt fri bostad. N. v. inneh. var för 1 år sedan i segelsömmarelära. 9:0. Förste uppsyningamannen i spinneriet, har 25 rdr i månaden och fri bostad. Kom för 3 år sedan, vid 14 års ålder, såsom sabrikspojke till sabriken. 10:0. Andre dito, har äfven 25 rdr bko månaden; har förut varit simpel dagkarl. 11:o och 12:o. Tvenne underverkmästare, hafva hvardera 50 rdr i månaden. I3.0. Fyrmästaren. förtjenar 50 rdr ras i månaden; kom till fabriken som simpel arbetskarl. Af simpla arbetare hafva de bästa af månnen 1:16 å 1: 32 rgs om dagen, med 6 sk. i timman för öfverarbete, sedan dagsverket blifvit bestämdt, om sommaren till 12 och om vintren till 11 timmar. — Ingen bar mindre än 1 rdr rgs, med samma villkor för öfverarbete. Gossar, från 13—18 år, hafva 16—32 sk. rgs om dagen. De bästa af qvinnorna hafva 36—40 sk. rgs om dagen; ingen under 24 sk., med särskilt betalning för öfverarbete. Flickor, från 13—18 år, hafva 12 å 16 sk. om daen. : För dessa många arbetare — uppgående i summa till öfverhufvudtaget 260 4 280 — finnes vid fabriken en sparbank, deri vid förlidet års slut 2,400 rdr bko voro insatta, oaktadt under koleratiden och under December månad, till följd af de höga sädespriserna, 1000 rdr bko blifvit uttagna. En del af dessa sparpenningar får ej lyftas utan vid afflyttning, sjukdomsfall, bosättning eller fastighetsköp o d. Sednast har det blifvit förordnadt, att hvarje arbetare skulle för sina sparpenningar anskaffa sig en fullständig sängservice, hvaraf den svenske arbetaren alltför ofta är i saknad. En bland de vigtigaste villkor för arbetarens trefnad och helsa är en bygglig bostad. Delta är något som den fattige arbetaren, särdeles då många äro samlade på en ort, svårligen kan skaffa sig sjelf. Här borde alltså fabriksägaren eller kapitalisten träda emellan med välvillig hjelp, emedan genom denna bemedling bostäder kunde sås till billigare pris, under det en arbetare nu måste betala dryga hyror äfven tor dåliga rum, bvaraf följden blir, att hans helsa lider och, hvad änpu värre är, hans känsla för snygghet och trefnad förqväfves. Dessa omständigheter kunna ej nog behjertas. Almedahls bolag bar också ej lemnat detta ur sigte. Då fabriken först trädde i verksamhet hyrde bolaget en hus i närheten till fabriken för qvinnorna, men dessa lefde här så oordentligt och oregerligt, att bolaget måste öfvergifva sin välvilliga afsigt och låta dem anskaffa sig rum hvar de kunde. Nu är det, utom de mästare och förmän, som blifvit nämnda, endast de 30 barnen från Wermland, som hafva bostad, — dessa barn hafva derjemte uppehälle och kläder, — vid fabriken. För barnens undervisning är vid Almedahl inrättad en skola, der undervisning meddelas af en egen skollärare alla Sondagar från kl. 2—6 e. m. För öfrigt öfvas barnen hvarannan afton i innanläsning. Beklagligen funno vi tillståndet i denna skola ej så godt som det borde ha varit. Blott få af barnen kunde läsa ordentligt innantill. Anledningen härtill måste sökas i det för alla våra folkskolor gemensamma, nemligen svårigheten att drifva innanläsningen i massa, då den måste drifvas med hvarje barn särskilt, samt framför allt den olycksaliga utanlexläsningen af katkesen, hvilken dödar de arma barnens både förstånd och håg att lära. Äfven den lokal, som nu begagnas, är alltför trång, hvilket dock lärer komma att afbjelpas till våren. önskligt vore att söndagsläsningen flyttades fcån eftermiddagen, då barnen böra vara lediga, för att njuta af någon frihet, till förmiddagen, som de nu merändels använda på onyttiga ting. Man borde göra bär likasom i Stockholms slöjdskola, börja eller sluta läsningen med en kort gudstjenst. Vi veta att detta förslag stöter många inskränkta begrepp om sabbatens helgd; men vi fråga allvarligt dem som så tala: hvilket är bättre, att barnen fördrifva sin söndagsförmiddag på onyttiga och skadliga förströelser än att de besöka en skola, hvarest Guds ord borde för dem sramställas med den enkelhet, alt barnen uppfattade hvad de hörde, samt med den innerlighet och andakt, Som skulle inverka på deras hjertan? Naturligtvis skulle dessutom äfven annan undervisning meddelas. Så bör, så kan en söndagsskola vara inrättad, och den borde då alltid vara öppen under Söndagsförmiddagen. — Söndagseftermiddagen borde barnen, särdeles sommar tiden, få vara lediga för oskyldiga lekar, gymnastiska öfningar o. d. Om de vackra resultater, hvartill man på denna väg kan komma. vittnade den berättelse om br Willsons fabriksskola i London, som meddelades i H. T. vid början af förl. år. Med det nit och intresse, som Almedahls bolag och särskilt fabrikens föreståndare hr Wesslau, visat för arbetarnes välfärd, vilja vi hoppas, att de skola i en framtid kunna vinna det höga mål, som hvar och en som sysselsätter arb tare aldrig borde lemna ur sigte: att se ett slägte vexa upp omkring sig icke af råa, förvildade och utmerglade varelser, utan af hyfsade, förädlade, tänkande och fria menniskor. Sannerligen — den som lefvat för detta mål, han har vunnit mer än om han skördat millioner! Men det behöfver ej vara uteslutande af filantropi, som man verkar i denna anda; erfarenheten har lärt, att sedliga, ärliga och bergade arbetare lemna sina principaler en betydligt högre vinst, i rent materiellt hänseende, äfven om de erhålla långt högre lön, än usla och förderfvade. Vi hembära Almedahls bolag vår uppriktiga erkängla för de olada förhonnninnar i detta hänseende ho