Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1854, sida 2

inlöpande i svarta hafvet. Deras styrka, deras bestämmelse, amiralernas instruktioner, sannolikheterna för eller emot en kamp med ryska flottan, allt är föremål för de mest olika och förvirrade berättelser. Lord Stratford de Redclisle säger i en till de brittiska undersåterna i Konstantinopel utfärdadt tillkännagifvande, att slottornas uppgift är att, om möjligt, skydda Turkiets rättmätiga intressen, utan att lösa de ännu bestående fredliga förhållandena emellan engelska och ryska regeringarne. Detta yttrande lånar sig, som man finner, nästan åt hvilken tydning som helst. I detta tillkännagifvande angifves imellertid den engelska afdelningens styrka till 10 linieskepp, 1 fregatt och 7 ångare. LIndep. bel9es korrespondent säger, att de förenade flottorna utgöra 32 segel, deraf 9 engelska linieskepp. Enligt en korrespondens i Morning Chron. utgöra de endast 26 segel, deraf 13 fartyg af första rangen. På detta sätt variera uppgifterna i oändlighet. Ry ska flottan i svarta hafvet, som har till högste befälhafvare furst Mentschikoff med amiral Berg till närmaste man i befålet och viceamiral Korniloff till generalstabschef, säges bestå af 18 linieskepp och 12 fregatter, uti 2:ne divisioner, den 4:de under viceamiral Salniapawski och den 5:te under viceamiral Nachimow, segraren vid Sinope. Hvarje linieskepp har en nominell besättning af I, 100 man. Guvernör i Sebastspol är viceamiral Lermantow, förste militärbefälhafvare viceamiral Stankowitsch, andre viceamiral Rogulia. Beträffande målet för de förenade flottornas kryssning uppgifves det af somliga vara Trapezunt, af andra Batum. Proviant lär ej vara medtagen för mera än 20 dagar, hvaraf man vill sluta, att de snart äro att förvänta åter till Bosforen. Af J. de Constantinople inhemtas, att de 5 turkiska örlogsångare, som åtfölja flottorna, medföra hvardera 1000 man trupper om bord. Den till Asien afsända förstärkningen utgör således ej 10,000, utan blott 5000 man. För att ännu en gång återkomma till hvad som är insvept i största dunklet, nemligen amiralernas instruktioner, med hvilka sannolikheterna för eller emot en sammandrabbning med Ryssarne stå i nära sammanhang, har man berättelser derom i alla möjliga tonarter, från de rent krigiska ända till de mest fredliga. Några berättelser af det senare slaget öfvergå i det rent karrikarturmässiga, såsom den till exempel, att amiralerna hafva order, att i fall af ett angrepp från ryska sidan hvarje skepp af de förenade flottor na har att inskränka sig till enkelt nådrärn! Huruvida ryska flottan dragit sig tillbaka till Sebastopol, eller den ännu håller sjön, eller om den i förra fallet skall våga utlöpa är lika oklart som allt annat i detta virrvarr. Utaf omständigheter som tala för möjligheten af en sammandrabbning, vilja vi anföra följande 2:ne. Efter återkomsten af de tvenne ångare, som i Sebastopol notificerat flottornas inlöpande, skulle de begge amiralerna vidtagit sådana försigtighetsmått, som antydde att de beredde sig på allvarsamma händelser. Vidare har ryska amiralitetet i Sebastopol kungjort, att neutrala fartyg, som föra krigskontraband, blifva uppbringade af ryska kryssare, hvilket synes förutsätta fortsatta kryssningar i svarta hafvet. Underrättelser från Sinope af d. 25 Dec. förmäla, att denna stad blifvit fullkomligt förstörd; blott det grekiska qvarteret har blifvit förskonadt. Detta förhållande är tillräckligt att blotta rätta karakteren af denna ryska ilbragd Krigsskådeplatsen i Asien. En berättelse af furst Waronzow, daterad d. 26 December, förmäler, att Ryssarnes ställning vid turkiska gränsen blifvit fullkomligt betryggad genom deras senaste framgångar. Denna berättelse bevisar för öfrigt, att ryska armen på senaste tiden icke gjort det ringaste framsteg. Enligt de nyaste underrättelserna från Erzerum af d. 17 Dec. hade furst Bebutoff öfver oränsfloden Arnpatschai oått tillbaka till