Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1854, sida 2

att aldrig mer säga ett ondt ord om hans sar, utan ära och högakta honom, så som han sörtjenade. Erdmuth lofvade gerna detta, men bad honom tillika att få ge sig tillkänna för hans mor och syster, emedan det tyngde på hennes hjerta att icke kunna tala med någon om sig sjelf. Bläasi påstod deremot, att det måste vara nog för henne att han visste hvem hon var — hon behöfsde ingen annan, och Erdmuth, som var kärleken och hängifvenheten sjelf, sade, att hon gerna ville lida för det hon öfvergifvit honom, att hon tillhörde honom ensam och att hon från denna stund aldrig mer ville tala om saken förrän han sjelf sann det vara lämpligt. De båda älskande höllo hvarandra omfamnade ända tilldess morgonstjernan slocknade på himlen. 10. Hela året igenom går landtbruket sin jemna och reguliera gång. Blott vid skördetiden, isynnerhet under sjelfva skörden, får det ett ovanligt lif: den ene sporrar den andre och hvarje timma, hvarje arbetskraft eger ett oskattbart värde; man ilar i galopp framåt vägen på den skramlande vagnen och viker in