Den 28 Januari. Under det Borgarståndet temligen enståm migt, på ett sätt som oss veterligen alldrig blifvit inom svenska representationen uttryckt focklarat sig ej äga förtroende till den närva rande ministeren, har Götheborgs representan hr Wijk föreslagit en tacksägelseadress till den: na Samma regering för dess förfarande i neu. tralitetsfrågan. — Aftonbladet har, på anförda giltiga grunder, förklarat det vara skäl att åtmin. stone dröja med tacksägelsen till dess Rikets Ständer fått del af neutralitetsförklaringen, något som, märkvärdigt att omtala, ännu ej skett, och till dess man erfarit huruvida den af de nordiska makterna äskade neutraliteten blifvit af de stridande parterna accepterad. Instämmande i denna åsigt, kunna vi för vår del knappast anse den föreslagna tacksägelsen annat än såsom hardt när en förolämpning mot Regeringen. Huru ringa tanke man än må hysa om denna regering, så tyckes det dock vara för mycket kränkande, att tilltro regeringen möjligheten att kunna handla, till en början, på annat sätt. Regeringens handlingssätt måste i denna del falla sig så af sig sjelf, att en tacksägelse derför, som innebär att ett annat handlingssätt varit tänkbart, är antingen förolämpande eller åtminstone lika så klokt som om man ville tacka en menniska derför att hon är någorlunda förnuftig och hederlig, hvarför litet hvar skulle känna sig sårad att bli betackad. Emellertid synas de krigiska förhållandena ha en smula upphjelpt den närvarande ministerens aktier, hvilket har sin naturliga grund i det rigtiga förhållandet, att under vapnen tystna de inre striderna. Kanske låter Regeringen dåra sig deraf och tryggar sig dervid att den allmänna uppmärksamheten blifvit genom den yttre politiken afvänd från den inre. Sådana föreställningar äro dock ganska origtiga, ty vi äro fullt öfvertygade, att den reaktionära politik, som representeras af den närvarande regeringen, utgör fortfarande föremål för hela nationens bekymmer och missbilligande. Det allmänna tänkesättet har i detta fall alldrig varit mera bestämdt och enigt än det nu ir, och om än yttringarne deraf kunna för ösonblicket återhällas, skola de dock äterkomma med förnyad kraft. Det har till alla delar nträffat hvad som förutsades då denna mini— NN