Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1854, sida 1

något svar eller förklaring af czaren, eller ens, såsom äfven påstås, utkastet dertill, ankommit från S:t Petersburg. Fullt säkert och obestridt är imellertid, att en kurir ankommit från S:t Petersburg till Wien. Hade denne kurir, såsom CC. Z. C. sormaler, den 8 lemnat S:t Petersburg, kunde han icke medföra någon depesch med afseende på den kejsaren först senare tillställda notisikationen om slottornas inlöpande. Sannolikast låter det, att han till ryska gesandten i Wien, baron Meyendorff, medfört en afskrift af ett utkast till en not med anledning af flottornas inlöpande, hvilket utkast, enligt hvad enskilta bref från S:t Petersburg af den S sörmala, utarbetats af rikskansleren Nesselrode och den 7 förelagts czaren. Redan före deo 6 var det nemligen i Rysslands hufvudstad bekant, att de förenade flottorna fått order att inlöpa i Svarta hafvet. Huru som helst, väntar man sig öfverallt i Europa att se czaren förkasta sredsförslagen, och då är, enligt all mensklig slutkonst, kriget emellan honom och de vestra makterna oundvikligt. Utaf de tyska stormakterna är Preussen åtminstone, enligt hvad vi hafva skäl att tro, betänkt på att i det längsta förblifva neutralt. En halsossiciel preussisk tidning förklarar, för så vidt Preussen vidkommer, för fullkomligt ogrundadt icke blott ett rykte, att de begge tyska stormakterna skulle antingen i London, Paris eller Konstantinopel hafva protesterat emot flottornas inlöpande i Svarta hafvet, utan äfven den i LIndep. Belge såsom tillförlitlig utgifna notisen, att nämnde makter äskat närmare förklaring öfver detta steg. Man anmärker, att det i den till Sebastopol skickade notifikationen endast betecknas som flottornas uppgilt att skydda ottomaniska området, då likväl franska Monitören äfven talat om skydd för turkiska flaggan. Förmodligen är den meddelade texten ofullständig. Enligt enskilta underrättelser från Triest skola amiralernas instruktioner ålägga dem att skydda turkiska flaggan. Instruktionerna innehålla för öfrigt, att de så mycket som möjligt skola hålla sig i turkiska farvattnen, förhindra hvarje fientligt företag på turkiska kusterna, undvika hvarje kollision och vid mötandet af ryska fartyg aflossa de brukliga salutskotten. Enligt de notiser, som Wanderer bekommit från Konstantinopel af den 5 dennes, skulle turkiska fartyg endast hafva att påräkna de allierade flottornas skydd för det fall, att de icke aflägsna sig längre än 3 mil från kusten och Ryssarne angripa dem inom denna distans. I fall flottorna komma att inlåta sig i en allmän drabbning, tillfaller, enligt träffad öfverenskommelse, högsta befälet öfver dem båda franske v.-amiralen Hamelin, såsom äldre i graden än Dundas. Times uppger slottornas bestämmelse vara ett krysståg längs asiatiska kusten ända till Trapezunt, der (och alltså icke i Batum?) de medsöljande turkiska söorstarkningarne skola landsattas. Efter återkomsten från detta krysståg tror Times att de skola ankra i Kavarnabugten, 20 mil norr om Varna, vid europeiska kusten, der de ligga skyddade och kunna tillika betäcka inloppet till Bosforen. Af desenaste till Triest från Konstantinopel ingångna underrättelserna af den 9 dennes inhemtas, att flottorna den 5 redan hunnit till Sinope och