Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1854, sida 1

dräng, som samma dag kommit i tjensten. Ånnars hade Bläsi besörjt de flesta embetsskrifvelser för sin far och denne hade alltid varit nöjd med sonens stil; men nu måste han diktera för honom hvarje ord och ändå skref han ofta oriktigt. Föräldrarne anmärkte ofta detta deras sons förändrade väsende och denne nekade heller icke för, då man sålunda gjorde honom sörebråelser, att han setat vid vägvisaren bredvid Erdmuth och kysst henne. Fadren hotade honom med det strängaste straff, om han blott med den aflägsnaste tanke vågade tänka på Erdmuth; ja hans hat mot den caflidna gick så långt, att han utstötte hästiga förbannelser mot henne och nu visade det sig tydligt, att han blott för Bläsis skull burit sorg efter henne, ty han gick ännu längre, och på den allmänna sorgedagen efter de döde, upptände han tvenne ljus på sin systers graf. Slutligen fann han det bästa sättet att hos Bläsi utsläcka den sista gnistan; han fattade nemligen det fasta beslut, att Bläsi skulle förlofvas med kyrkoföreståndarens i Seebrunn vackra dotter, och Blåsi måste lyda. Han hade fordom visat någon tillgifvenhet för denna flicka, som för öfrigt ingalunda motsvarade Gottfreds fordringar; nu påskyndade han sjelf förlofningen och alla menade, att Gottsred helt och hållet förändrat sig; men de loford, han nu