Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1854, sida 2

— A—t — bent å Konsulatets och Kejsardömets Historia, af Thiers, klagar öfver det stora omfång detta arbete i den svenska öfversättningen erhållit, utöfver hvad som af förläggaren i subskriptions-anmälandet utlofvades. Red., som gjort sig närmare underrättad om saken, anser det af ins. öfverklagade förhållandet hafva af förlaggaren blifvit behörigen förklaradt genom den notis, som denne å omslaget af verkets 17:de häfte meddelat sina subskribenter, eller just densamma som af ins. åberopas mot förläggaren. Att den svenska öfversättningen sedan år 1852 afstannat, torde lätt kunna förklaras deraf, att, såvida vi ej misstaga oss, sjelfva originalets utgifvande äfven sedan nämnde tid måst tillsvidare inställas. Särskilda utskottet för bränvinsfrågans behandling har med 15 nej mot 8 ja (alla bönderna, samt 2:ne af adeln) beslutat tillstyrka, 2 . 7 — 2 alt branvinsbranningen icke bör uteslutande vara fdstad vid jorden. Bankoutskotlets sinansoch kansliasdelning har, efter omröstning, beslutat tillstyrkande af 24 sk. riksgäld såsom mynt-enhet, med benämning riksmark. Af trycket har utkommit hr 6. Seger dahls föredrag vid landtbruksmötet i Lidköping Om svenska skogshushållningens stat konomiska betydenhet, nårvarande ståndpunkt och behof af fullståndigare lagstiftning. Detta föredrag, asgifvet af en man, som noga känner sitt ämne, och som reflekterat öfver de dermed sammanhängande omständigheter, förtjenar stor uppmärksamhet. Ingen person, som nitälskar för fåderneslandets väl, skall utan bekymmer kunna läsa den skildring författaren gör utaf det sätt, hvarpå vi förstöra de stora rikedomar, som ligga i våra skogar, om de rätt vårdades, och icke som nu är falI let, prisgåfves åt den vinningslystnad, som för ögonblickets fördel uppoffrar både egen framtid och efterkommandes väl. Vi torde vid tillsalle få göra ett och annat utdrag af hvad förf:n i detta fall högst upplysande och med öfvertygelsens värma yttrar. Här såsom öfverallt visar det sig likväl vara lättare att påpeka det onda, än att finna botemedel deremot. Vi veta ej om förf:n i detta fall träffat det rätta. Synnerligast förundrar det oss att han ej framhållit de två lagar, som verka mer än allt annat förstörande för våra skogar, nemligen skiftesstadgan och stångselförordningen. Dessa lagar tvinga rentaf till skogsförödelse, och det synes vara skäl, att först upphäfva sådana lagar, innan man yrkar nya föreskrifter mot förödelsen. Eljest komma dessa lagar i en svår strid. — Vi erkänna uppriktigt, att det endast är med stor tvekan vi kunna gå in på satser, som vilja göra staten till förmyndare för den enskilte. Dock måste det medgifvas, att skogarne ej utgöra obetingadt den enskiltes egendom. De tillhöra, så att saga, hela orten, hela landet, och icke blott den närvarande, utan flera generationer. — Men månne likväl icke ett varaktigare och bättre resultat skulle vinnas, genom spridande af upplysning i ämnet, t. ex. genom sådana skrifter, som den nu af hr Segerdahl utgifna? Det vill synas oss, som hade på de sednare 10 åren äfven i denna sråga uppstått en ganska förändrad opinion, en opposition mot de gamla missbruken, som skall, äfven utan lagstiftningens mellankomst, framkalla en bättre ordning. Emellertid vore det skäl, att man i första rummet vore betänkt på att få de lagar förändrade, som i så väsentlig mån framkalla och understödja det onda, som man vill genom andra lagar motverka. — Frågan är omfattande och förtjenar all den uppmärksamhet af tänkande fosterlandsvänner, som den redan vunnit, och man bör vara tacksam för alla upplysningar derom, som af sakkunnige personer lemnas, särdeles då de framställas med det varma intresse för saken, som tydligen lifvar förf:n till den brochyr, hvarom här är fråga. I Linköping har en ny tidning utkommit, redigerad af en känd penna. Tidningen an—