Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1854, sida 1

Red. har ifrån landsorten emottagit söljande crigiska uppsats: To be, or not to be, that is the question. Europa står vid inledningen till en kamp, hvars resultater kunna blifva af omätligt inflylande på nationens öden. Inom en icke aflågsen tidpunkt skola folken vara fria eller kossackiska. Ryssland har, på ett lika illfundigt som kränkande sätt. sökt göra sig till beskyddare af trefjerdedelar af Turkiets innevånare emot deras suverän, oaktadt dessa tolf millioner protesterat emot detta skydd. Czaren skulle genom sin sluga politik, utan svärdsslag kunan gjort sig till herre öfver Turkiet, om den Höga Porten icke motsatt sig hans fordringar. Anande detta, lät han framställa sina påståenden på ett så förödmjukande sätt, att Turkiet skulle retas till en krigsförklaring; och häruti lyckades han. Om segern hyste han inga tvifvel, tagande för afgjordt att ingen makt i Europa skulle gripa till svärdet emot honom för att skydda Turkiet. Han hoppades att dynastiernas illa dolda behof af ett starkt Ryssland, till sitt skydd emot den påträngande demokratien, i förening med de industri-idkande klassernes fasa för kriget, och deras fruktan för de omätliga förluster ett sådant måste medföra, skulle förmå regeringarne att lemna civiilsationens intressen åsido och köpa freden på frihetens bekostnad; och häruti misstog han sig icke. Österrike, Preussen, Sverige och Norige tego som goda barn. Englands aristokratiska regering och Frankrikes despot trädde emellan med stora ord, förmodande sig derigenom kunnn skrämma den ryska örnen från det rof, i hvilket han redan spändt sina klor. Men denne förskräcktes ej af det höga ropandet, väl vetande att ifrån de hållen intet anfall var att befara. Slaget vid Sinope vanhedrade dem, som hycklade vänskap för Turkiet på samma gång som de tilläalo (tillstyrkte?) den mäktige våldsverkaren att utdela dödliga hugg, hvilka de kunnat afvärja, och visade Europa på det eklatantaste sätt att de ville undvika kriget a tout prix; Czaren hade icke missräknat sig. Men hvad han aldrig beräknade var att engelska folket skulle med sådan kraft taga uti saken, att det tvingade sin motstrafviga regering att på en gång ändra politik, och söka aftvå skamfläcken genom att rusta till krig på