Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1854, sida 1

tryck, som Sv. Tidn. i hettan af sitt svar tillätit sig att fälla, så hafva vi med stor glädje sett Sv. Tidn. så varmt tillbakavisa den bekymmerfulla farhåga vi ej kunde undgå attuttala med anledning af de underrättelser, som från flera olika håll inlupo om saken, att vår regering skulle gifva rum åt Ryska sympathier. Det har upprigtigt gladt oss, att Sv. Tidn. så bestämdt förklarat hvarje sådan farhåga ogrundad, ett förhållande, som hvarje medborgare med hugnad funnit bekräftadt i den neutralitetsförklaring, hvarom de nordiska makterna öfverenskommit, och vid hvars inhemtande genom de Danska tidningarne vi ögonblickligen skyndade att förklara, det man borde vara regeringen erkänsam för densamma. Icke destomindre existerade den sinnesstämning, under intrycket hvaraf vår af Sv. Tidn. klandrade uppsats skrefs, i detta samhälle, i denna Sverges andra stad, och var alls icke någon enskild åsigt hos Hand.-Tidningens red. Sv. Tidn. behagar påstå, att detta bevisar brist å politisk bildning och fosterländskt förnuft — men detta är icke förhållandet. bDet bevisar ganska tydligt något annat: det bevisar att man icke hyser förtroende till den närvarande regeringen. Tycker väl Sv. Tidn., att det är så oförnuftigt, att man ej kan hysa ett sådant förtroende? Önskar Sv. Tidn., att man skall åter upprifva dessa gamla sår, och lägga i dagen de många anledningar man har att med sarhåga söka genomskåda den närvarande regeringens politik? Finner Sv. Tidn. det så onaturligt, att man kan frukta allt, då man känner, det inflytande som utöfvas af klöfverbladet Löwenhjelm (generalen), Palmstjerna (finansministern), Gyllenhaal (generaltulldirektören)? Utgöra dessa män garantier mot Ryska sympathier? Gifver icke sastmer deras både direkta och indirekta inflytande anledning till att i detta fall befara det värsta? Vi respektera Sv. Tidn. för det han indignerats af blotta tanken på en Jutning åt öster det visar ett ärligt, ett svenskt sinnelag, hvilket vi känna finnes hos denne red.,, men vi äro nog förmätna alt påstå, att det röjer föga skarpsynthet, att finna saken orimlig. Huru handla i detta ögonblick Preussens och Osterrikes regeringar, för hvilka det, om möjligt, är ännu större vanheder än för den Svenska, att göra sig till Rysslands vasaller? Är Sv. Tidn. ensam okunnig om det hemliga inflytande, till Rysslands favör, som uppenbarat sig vid sjelfva Englands hof? — Det är skäl att tro hvar och en om godt, till dess annat blifvit bevisadt, men är Sv. Tidn. ensam så barnsligt from och oskuldsfull, att den ej förmärkt huru reaktionens trådar, med Ryssland till medelpunkt, ligga spunna öfver Europa? Hlar Sv. Tidn. ensam varit blind för den fruktan och fiendtlighet, hvarmed Europas furstar betraktat och förqväft den uppspirande folkandan och folkfriheten, hvilka det borde vara dessa furstars högsta mål, att upplifva, förädla, stärka och befästa? Hafva inga spår till dylika tendenser förekommit inom vårt eget land? Har icke fastmer det system, som med frih. Palmstjerna blef rådande, varit ganska prononceradt i detta afseende? Det är naturligt, hafva vi förr yttrat, att då olika politiska meningar i ett land göra sig gällanI de, ansluta sig hvarje menings anhängare till de främmande makter, som representera deras åsigt och söka hos dem sina bundsförvandter. Så hafva vi öppet uttalat våra sympathier för England och Amerika, hvilka äro de samhällen, Som representera de id6er, hvilka vi för vår ringa del anse utgöra civilisationens villkor, nemligen folkfrihet, jemlikhet i medborgerliga rättigheter m. m. Vi förtänka då icke heller det parti, som hyser andra åsigter i samhällsförhållandena, som anse den yttre s. k. ordningen, ett såtals välde och mängdens lydnad, m. m. vara det enda rätta samhällsskick, att de vända sig till mönstret för ett sådant samhälls— —— ——