Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1854, sida 1

Då morbror Gottsred kom tillbaka, öppnade han ett skåp, framtog derur flera med sigiller försedda dokumenter och sade: Du vill väl också ha reda på, hur det står till med din förmögenhet; här äro hypotheken! tretusen fyrahundra gyllen har det varit och är det annu, ty din far har hvarje år, tillochmed då hans affårer voro som präktigast, lyftat räntorne. Om du nu får dig en bra man, som sjelf eger något litet, så är detta ett godt bidrag. — Jag tänker alls inte på den saken, morbror. — Nånå, det kommer väl. — Nej, hör mig, gode morbror. — Ja, tala du, barn. — Hör, morbror lille, ... jag är ... jag skulle ... jag ville . . ., ja, jag ville hemta mina pengar. — Såäå? Jojo, det är väl far din, som vill lägga sig till dem! — Ja, och jag sjelf också. — Ja men jag kan inte. Gottfred inläste papperen åter i skåpet och vred omkring nyckeln tvenne gånger samt fastband läderremmen, hvarpå nyckeln var uppträdd åter vid vestknappen. Erdmuth satt helt tyst,