Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1854, sida 2

Riksdagen. I plenum d. 18 dennes nölls i Borgarståndet diskussionen om krigsrustningsanslaget, som i A. B. resereras sålunda: Hr Stolpe öppnade öfverläggningen med att till hemliga utskottets ledamöter ställa den uppmaning, att de i första rummet måtte yttra sig i frågan och att i följd deraf de ledamöter som kunnat före dem ha begärt ordet måtte åt hemliga utskottets ledamöter afstå sin tur. Motiverna till denna sin begäran ansåg tal. ligga så nära till hands att han ej vidare behöfde utveckla dem. Ial. var öfvertygad att hvad dessa herrar nu komme att yttra, skulle stå i samklang med den mening de biträdt i utskottet, och deras yttrande kunde derför ej undgå att utöfva ett väsendtligt inflytande på åsigterna inom borgareståndet. Talmannen tillkännagaf att en af hemliga utskottets ledamöter, hr Worn, hade begärt ordet, men då före honom flere andra talare voro antecknade, ansåg han sig icke kunna göra någon rubbning i ordningen dem emellan. Hr Björck, som derefter fick ordet, trodde ej att hemliga utskottets ledamöter hade någon företrädesrätt. Han värderade deras åsigt, men trodde ej att deras meddelande knnde komma att sträcka sig utöfver hvad de blifvit bemyndigade att förut för ståndsledamöterna tillkännagifva. Han begagnade sig derför af sin rätt att nu yttra sig och öfvergick till ämnet. Till en början vore då visserligen att anmärka det utskottet tillåtit sig att afgifva utlåtande, oaktadt 37 S riksdagsordningen bjuder, att statsutskottet ej är berättigadt att upptaga andra ämnen än de från plena remitterade, såvida ej konungens proposition, enligt 27 S, till detsamma omedelbarligen öfverlemnas; men han ville dock afhålla sig från att härom vidare yttra sig, endast beklagande, att grundlagen kan så missförstås både af regeringen och en ständernas delegation. I afseende på sjelfva saken åter, företedde sig den omständigheten, att utlåtandet ej var motiveradt på annat sätt än den kongl. skrifvelsen. Vid riksdagens öppnande oroades ständerna af yttranden derom att rikets ära och sjelfbestånd voro hotade. Man lugnades dock af den kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof. Betydlige anslag voro der äskade för försvarsverket, men de voro beräknade att utgå först under loppet af flera år. Snart väcktes e mellertid ny oro genom begäran om tillsättandet af ett hemligt utskott, men åter lugnades man då man