rfor, att regeringen förbehållit sig neutralitet i hänlelse kriget skulle utbryta. Tal. var af den åsigt, att n sådan torde ha bordt förberedas i lugna tider en han fann emellertid detta tillkännagifvande om eutralitet ej öfverensstämmande med den kongl. skriffelsen om anslag till försvarsverket. För en neutraliet hade visserligen någon del af flottan kunnat koma i fråga att utrustas för konvojfart och handelsflotins skydd, men här äskas deremot anslag till utrusting för krig. Den enskilde representanten kan väl ej tränga i politikens hemligheter; men det är hans ligt att så vidt han förmår söka göra sig reda för tällningen. För sin del ansåg tal. att om någon öferhängande fara ej vore för handen, borde man afslå e äskade anslagen till dess att konungen omgifvit t8 med rådgifvare som ega landets förtroende. Och ågon öfverhängande sara kan svårligen förefinnas, då et väl ej kan komma i fråga att börja ett anfallskrig, ch ett anfall deremot ej kan väntas från nägot annat II än Ryssland. Det är visserligen möjligt att Ryssnd kan hota, men att hota är ett och verkställa ett mnat. Att landsätta en arm6 i Sverige, skulle vara mdristigt af Ryssland, om det ej vore herre öfver stersjön, och ett sådant steg kan ej väntas af den vigd i politikens konst, kan dock hvarje förnustig an inse, att den som är klok i ett äfven bör vara et i ett annat. Ryssland — — — Talmannen: Hr Björck, jag ber få påminna herrn n ett stadgande i vår regeringsform, deri säges att kets förhållande till utländska makter äro af en så ntålig beskaffenhet, att konungen ej behöfver ens för Ja statsråden meddela hvad dertill hörer. Jag hemäller derföre till hr Björck, om ej herrns egen insigt ör säga herrn, att den inledning hvarmed herrn nu orjat sitt föredrag är olämplig. Hr Björck: Jag kan ej anse detta regeringsformens adgande hafva något att skaffa med representantens ilt att yttra sig Öfver förefallande frågor, utan är det erföre min afsigt att fortfara. Talmannen: På grund af mitt åliggande att hålla isskussionen inom tillbörliga gränsor, uppmanar jag ter br Björck att hålla sig till ämnet, och ser jag nig i annat fall föranlåten att lemna ordet åt en anan talare. Hr Björck (återtagande sin läsning): ÅRyssland — Talmannen: Hr Björck, jag uppmanar herrn ånyo tt hålla sig till ämnet, och jag hemställer till herrn m herrn ej i en sådan sak vill ställa sig till efterittelse en uppmaning från talmannen. Hr Björck: Jag kan ej afstå från min grundlagsnliga rätt att yttra mig i de ämnen som äro under fverläggning. (Talaren anförde här hvad grundlagen adgar om talmannens och representantens ömsesidia rättigheter.) Talmannen: ÅJag känner grundlagen. Hr Björck: Regeringen äskar anslag för armdens irsättande på krigssot. Då hvarken af den konsl. krifvelsen eller af statsutskottets utlåtande någon leding erhålles i afseende på hvad dermed åsyftas, måe representanten söka sig fram sjelf så godt han an —X Talmannen: Jag ser mig nödsakad att gifva ordet någon annan, om hr Björk icke lemnar den yttre litiken Hr Björck: ÅAfsven om det jag har att säga vore kgiltigt för saken, kan jag ej afstå från min rätt att Jag anser det jag sagt stå i oskiljaktigt mband med ämnet. Det är möjligt att talmannen så anser det, men hvem kan väl tvinga representantens nkegång in i talmannens. Jag hade emellertid just utat mina betraktelser uti ifrågavarande ämne och ill nu fullfölja min granskniug af sjelfva utiätanet. Talaren fann dervid att förevarande fråga ej kan beaktas annorlunda än i samband med statsregleringen sim helhet. De nu begärda summorna utgöra största elen af de äskade extra anslagen på fjerde hufvudtiIn. Regeringen har äfven vid föregående riksdagar egärt myeket, men ej varit van att få allt. Talaren odde derföre att man nu såsom tillförene, borde taa i betraktande folkets förmåga att bära skatterna och uru det skall gå med den nedsättning af bevillningen om blifvit från alla håll påyrkad och om hvars nödändighet man är ense, enär man funnit att vårt lands ingsamma utveckling har sin grund uti de i proporion till rörelsckapitalet alltför dryga skatterna. Enär åledes, efter talarens åsigt, alla de öfriga anslagsfråorna äro af denna beroende, och detta borde noga taas i betraktande, yrkade han återremiss. Då engelka parlamentet om 3 a 4 veckor öppnas, får man dess: tom en nödig öfversigt af förhållanderna. Och syntes et slutligen talaren, som om konungens nuvarande ådgifvare ingalunda vilja eller hafva förmåga att gehomföra några sådana reformer, som kunna sätta solket i stånd att bära förökade skattebördor. Härefter yttrade sig åtskilliga talare, de flesta tilltyrkande regeringens proposition. Hr Berger motiveade sin reservation och yttrade bland annat: Änslagets beviljande behöfver alldeles icke innebära hågot förtroendevotum. IIvad som yttrades vid förra iksdagens diskussion i borgareståndet om dechargesetänkandet, visade att det ej är så helt med förtroendet ill rådgifvarne. Sedan dess ha väl ett par nya ledanöter inträdt i statsrådet, men det har dock fortgatt )å samma bana som tillförene, och till och med i än mu mer reaktionär riktning. Sålunda har rikets stänlers beslut i skatteförenklingsfrågan lemnats utan verkställighet och derigenom ett betänkligt ingrepp blifvit gjordt uti ständernas beskattningsrätt. Likaså har den beslutade skolreformen förblifvit ogenomförd, och slutligen har regeringens propositioner i bränvins och tullfrågorna framkallat ett stort missnöje. Det visar sig häraf klarligen, att det ej kan vara fråga om något förtroendevotum, och då tal. röstade bifall till anslaget, skedde det med uttrycklig reservation mot ordalagen i stel attate Urfvrkan äktigaste af verldens herrar, ty utan att vara djupt I