————— —— — — ———— — — — —— — Ja, ja, min far, det vet jag. — Du kan nu göra mig till hvad du vill, till en tiggare eller till hederlig karl, eller till — sjelfmördare. — Hvad kan jag då göra? — Hör lugnt på hvad jag säger, hör blott. Se, du är i dag myndig och du kan nu förvärfva dig himmelriket här på jorden. Du begär att få ut ditt mödernearf, det lemnas dig; jag tar icke en skilling deraf utöfver hvad vi behöfva till resan; derborta på andra sidan hafvet kunna vi nog hjelpa oss sjelfva. Förstår du mig? förstår du hvad jag menar? — Ja, ja, det gör jag hjertans gena. — Gertrud har redan länge anat det och hon har velat öfvertala mig att icke göra det; men jag gör det likaväl, der har du min hand derpå. Laga blott att ingen får veta det ... — Nej, kära barn, så går det icke för sig. Du måste begära ut arfvet genom Rätten och det kan du nu .. . — Kan du icke göra det i mitt ställe 2 — Lej, du måste göra det sjelf, men det är icke något ondt deri och du behöfver icke vara rädd. Men beslutsam måste du vara. Du skall få se, att de nog komma allihop och säga, att din far är en stackare, att han skall förstöra din förmögenhet, och så vidare. Men bry dig icke om deras prat. (Forts.)